Tillgången till vård på modersmålet bör tryggas. För att åtgärda och förebygga problem nu och särskilt i framtiden och för att trygga våra grundlagsenliga rättigheter är det av särskild vikt att se till att den svenskspråkiga utbildningen inom social- och hälsovårdssektorn tryggas och att särskild uppmärksamhet fästs vid kulturens och språkets betydelse i vården. Man bör följa upp kommunstrukturreformens inverkan på utbildningen och dess regionala fördelning och inverkan på rekryteringen av språkkunnig personal.
I Finland fokuseras ofta på en perfekt grammatikalisk kunskap, medan eleverna sällan har tid att konversera. I dagens vårdutbildning finns under den 40 timmar långa kursen i landets andra inhemska språk förutom de muntliga kunskaperna även övningar i att skriva rapporter och förstå vetenskaplig text på det främmande språket, vilket lämnar få timmar för diskussionsövningar.
Ifall man aldrig eller sällan övat sig i att tala ett språk är steget enormt att i en arbetssituation kommunicera på båda inhemska språken. Det här syns framför allt inom vården, där patienterna skall ha rätt att kunna tala sitt modersmål för att noggrant kunna förmedla vad som felar dem för att så snabbt som möjligt kunna få korrekt vård. Studier har likaså visat vikten av att äldre och dementa patienter får vård på sitt modersmål tillföljd av att språkkunskapen försvagas.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiet
verkar för:
-
att mera information om vårdarutbildningarna och möjligheterna till kombistudier på andra stadiet ges i grundskolan via studiehandledarna.
-
att information om möjligheter till kvällsstudier och läroavtalsutbildning ges vid vårdinrättningar till outbildad eller tillfällig personal.
-
att språkutbildningen inom vården i kommunen förbättras genom praktikutbyte över språkgränserna under en del av praktiktiden.
-
att språkkurser erbjuds som fortbildning vid alla vårdinrättningar.
-
att språktillägg utbetalas till dem som praktiskt använder både svenska och finska i sin yrkesutövning.
-
att för att öka intresset för vårdyrket bör även lönestrukturer genomgås och jämställdhetsplaner uppgöras och följas.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Lena Karlsson-Finne, förbundsordförande
Partistyrelsens utlåtande:
Motionärerna berör vikten av tillgång till vård på eget språk. Frågan är av största vikt bland annat i och med den pågående kommun- och servicestrukturreformen. Regeringen avgav nyligen en berättelse om sin verksamhet under 2005 till riksdagen. En bilaga till denna berättelse behandlar språklagens tillämpning. I sina kommentarer till denna bilaga framhöll sfp:s ministergrupp att det varit den språkliga servicen inom social- och hälsovården som orsakat den största frustrationen bland svenskspråkiga. Sfp framhöll att det inom denna sektor behövs klarare målsättningar och satsningar.
I samband med den pågående kommun- och servicestrukturreformen har partiet i alla lägen framhållit att den språkliga servicen inte får bli lidande i och med förändringar i antingen service- eller kommunstruktur.
På Mellersta Österbottens Centralsjukhus (MÖCS) i Karleby satsar man både på att vårdare skall lära sig svenska och på vårdare som kan språk. På MÖCS har man gått in för att ge språktillägg till vårdare som visar att de kan svenska. Vårdarna kan antingen få 15, 30 eller 60 € till per månad beroende på hur bra de behärskar språket. Tidigare under 2006 slopade man det gamla språktillägget som gett ca 130 arbetstagare rätt till tolv euro i månaden. I det nya systemet som fokuserar på praktiska språkkunskaper istället för på språkintyg får man 30 € om man förstår dialekt, klarar av att intervjua en patient på svenska inför en operation och blir godkänd i en telefonintervju. För 15 € räcker det om man kan ge enkla instruktioner på svenska och för 60 € krävs det även skriftliga kunskaper. MÖCS låter dessutom de anställda gå på språkkurser. Personalens språkkunskaper märks slutligen med flaggor på namnbrickan.
Exemplet från Karleby visar på de möjligheter som finns när man dels identifierat ett problem och dels lyssnat på den feedback kunderna kommit med. Genom att knyta kunskaperna i språk till lönetillägg blir nyttan större för såväl klient som arbetstagare samtidigt som systemet fungerar sporrande för övriga eller nya arbetstagare.
Även inom undervisningsministeriet anser man att kombinationsstudier bör stödas mer än idag. Eftersom det finns en del studenter som direkt efter avlagd studentexamen söker sig till en yrkesutbildning på andra stadiet räcker deras utbildning på andra stadiet 5-6 år. Genom att främja möjligheterna till kombinationsstudier kan denna tid förkortas. Ministeriet vill att denna lösning blir vanligare.
Ministeriet flaggar även för vikten av studiehandledning. Handledningen är i en nyckelroll i grundskolans högre klasser. En god handledning hjälper eleven in på rätt väg efter grundskolan och minskar risken att eleven avbryter sin utbildning på andra stadiet. En god studiehandledning kan både försnabba och underlätta karriärvalet också om man tänker på tiden efter det andra stadiet.
I den nya jämställdhetslagen stadgar man om de åtgärder som arbetsgivaren skall vidta för att främja jämställdheten. Om antalet anställda i anställningsförhållande hos en arbetsgivare regelbundet är minst 30, skall arbetsgivaren genomföra åtgärderna för främjande av jämställdheten i enlighet med en jämställdhetsplan som görs upp årligen och som särskilt gäller lön och andra villkor i anställningsförhållandet. Planen kan inkluderas i personal- och utbildningsplanen eller i verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet.
Jämställdhetsplanen skall utarbetas i samarbete med representanter för personalen och den skall innehålla en redogörelse för jämställdhetsläget på arbetsplatsen inklusive en specificering av fördelningen av kvinnor och män i olika uppgifter samt en kartläggning av klassificeringen, lönerna och löneskillnaderna i fråga om kvinnors och mäns uppgifter. Planen skall dessutom innehålla de åtgärder som är nödvändiga för att främja jämställdheten och uppnå lönejämställdhet och som enligt planerna skall inledas eller genomföras och en utvärdering av hur tidigare åtgärder som ingått i jämställdhetsplanen har genomförts och av deras resultat.
Sfp:s partidag i Borgå 2003 beslöt (motion 14/2003) i en motion om "Svenska språkets främjande i den offentliga sektorns serviceinstanser" att partiets företrädare skulle verka för:
-
att påverka myndigheternas lönepolitik så att kännbara språktillägg skall införas. Språktilläggen skall gälla tjänstemän och personer med serviceyrken i den offentliga sektorn, såväl statligt som kommunalt;
-
att, i skolundervisningen, informera om ovannämnda språktillägg i lönen samt att kunskaper i båda inhemska språken i många fall är ett kompetenskrav för att bli anställd av staten, kommunen eller den privata sektorn. Detta för att yttermera motivera barn och ungdomar att satsa på det andra inhemska språket;
-
att man i servicesektorn på kommunalt och statligt håll börjar använda flaggor eller liknande symboler för den anställdas språkkunskaper.
Dessa av partidagen fastställda målsättningarna gäller ännu ifråga om att främja kunskaperna i de båda nationalspråken inom servicebranschen och övriga branscher. Med tanke på det goda exempel som MÖCS i Karleby nu visar finns det även för andra tjänsteproducenter på andra håll exempel att hänvisa till. Gällande de övriga klämmarna som motionären framställer är frågorna gällande utbildningen och handledningen aktuella i undervisningsministeriet samtidigt som den nya jämställdhetslagen och bestämmelserna om jämställdhetsplanerna i densamma torde motsvara motionärens sista kläm.
Partistyrelsens beslutsförslag:
Med hänvisning till ovanstående föreslår partistyrelsen för partidagen att motionen är besvarad med partistyrelsens utredning.
Med hänvisning till ovanstående beslöt partidagen
att motionen är besvarad med partistyrelsens utredning.
