I år firar Finland 100-år av allmän och lika rösträtt! Det är med andra ord 100 år sedan alla finländare, både kvinnor och män, fick den för oss självklara rätten att ställa upp i och rösta i allmänna politiska val och därmed möjlighet att delta i besluten om hurudant samhälle vi vill leva i. Hundra år är egentligen en väldigt kort tid att förändra normer, attityder och sättet att fungera i samhället på olika nivåer. Det ger oss anledning att fortsättningsvis vara medvetna om att demokratin och rätten att påverka inte kan anses vara ett självklart och avslutat kapitel i det finländska samhället. Debatten som blossat upp kring politiska ideologier och partiernas sätt att verka känns därför viktig. Vi står inför en utvecklingsfas i demokratin och politiken som är verkligt viktig med tanke på medborgarnas känsla av att vilja att vara med och påverka det samhälle vi lever i, i kommunerna, i Finland, i Europa och i världen. Det sätt politiken och partierna har fungerat på i hundra år kanske inte fungerar mera och då måste vi vara mogna för förändring.
Politik och samhällspåverkan handlar om att förändra attityder. För hundra år sedan handlade det om att övertyga de styrande männen om att även kvinnor och de ännu inte röstberättigade männen kunde ta ansvar både som väljare och valda i demokratiska val. I dag handlar det om andra frågor som på inget sätt är lättare att påverka eller förändra. Jag hoppas att vi om 100 år lever i ett samhälle där vi inte har ?kvinnliga? politiker eller ?kvinnliga? chefer, där pappor har tagit sin rätt till föräldraskapet och familjens inte förlorar ekonomiskt på det och där ingen kvinnas eller barns kropp exploateras i kommersiellt syfte! Ingen förändring i samhället eller dess strukturer har skett utan målmedvetet arbete och en stor övertygelse om att målet går att nå. För hundra år sedan vann kvinnorna kampen om likvärdiga möjligheter att delta i politiken, den möjligheten skall vi ta till vara också i framtiden!
Att kvinnorna ?fått vara med? i hundra år har betytt mycket för hur vårt land ser ut idag. Nu hoppas jag att Finland är moget att ta steget ut och utvecklas till ett samhälle där målen för jämställdheten; lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män förverkligas. Vi har mycket kvar att göra!
I europeisk jämförelse är det finländska arbetslivet ett av det mest könssegregerade, vi har bland de största löneskillnaderna mellan kvinnor och män och vi har väldigt få kvinnor på ledande poster inom näringslivet. Föräldraansvaret både på individ- och samhällsplanet ligger oftast på mamman. Kostnaderna för föräldraskap drabbar fortfarande till största del mammans arbetsgivare och papporna tar inte ut sin rätt till pappaledighet av dels ekonomiska, dels attitydrelaterade orsaker.
Vi har tack vare en bra jämställdhetslagstiftning med krav på könskvoter lyckats få jämnare fördelning mellan kvinnor och män bland beslutsfattarna. Men också inom politiken är segregeringen stor. Det finns tydliga ?kvinnliga? och ?manliga? sektorer. Kvinnor och män behandlas olika både av massmedia och av makteliten. När har vi läst om ?manliga politiker? eller ?manliga chefer? fast de finns motsvarande ?kvinnliga??
I en värld där globalisering och massmedia styr utvecklingen känns den enskilda individens åsikter ofta obetydliga och otillräckliga. Jag är övertygad om att vi kan påverka ändå. Vi kan utgående från vår övertygelse om att kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter arbeta för flickors lika rätt till skola och utbildning, kvinnors rätt att äga mark och egendom, för kvinnors rätt att delta i samhällsuppbyggnad och fredsarbete efter krig och för kvinnors mänskliga rättigheter genom att göra allt för att hindra handel med kvinnor och barn till sexslavar i den rika världen. Vi kan säga ifrån då massmedia vill förstärka de stereotypa könsrollerna och fixeringen på sexigt utseende. Vi kan kräva utvecklande av metoder för att hindra att barnporr eller utbudet av prostituerade blomstrar på Internet.
Politik och samhällspåverkan handlar om att förändra attityder. För hundra år sedan handlade det om att övertyga de styrande männen om att även kvinnor och de ännu inte röstberättigade männen kunde ta ansvar både som väljare och valda i demokratiska val. I dag handlar det om andra frågor som på inget sätt är lättare att påverka eller förändra. Jag hoppas att vi om 100 år lever i ett samhälle där vi inte har ?kvinnliga? politiker eller ?kvinnliga? chefer, där pappor har tagit sin rätt till föräldraskapet och familjens inte förlorar ekonomiskt på det och där ingen kvinnas eller barns kropp exploateras i kommersiellt syfte!
Ingen förändring i samhället eller dess strukturer har skett utan målmedvetet arbete och en stor övertygelse om att målet går att nå. För hundra år sedan vann kvinnorna kampen om likvärdiga möjligheter att delta i politiken, den möjligheten skall vi ta till vara också i framtiden!
Anna Lena Karlsson-Finne,
ordförande
Politik och samhällspåverkan handlar om att förändra attityder. För hundra år sedan handlade det om att övertyga de styrande männen om att även kvinnor och de ännu inte röstberättigade männen kunde ta ansvar både som väljare och valda i demokratiska val. I dag handlar det om andra frågor som på inget sätt är lättare att påverka eller förändra. Jag hoppas att vi om 100 år lever i ett samhälle där vi inte har ?kvinnliga? politiker eller ?kvinnliga? chefer, där pappor har tagit sin rätt till föräldraskapet och familjens inte förlorar ekonomiskt på det och där ingen kvinnas eller barns kropp exploateras i kommersiellt syfte! Ingen förändring i samhället eller dess strukturer har skett utan målmedvetet arbete och en stor övertygelse om att målet går att nå. För hundra år sedan vann kvinnorna kampen om likvärdiga möjligheter att delta i politiken, den möjligheten skall vi ta till vara också i framtiden!
Att kvinnorna ?fått vara med? i hundra år har betytt mycket för hur vårt land ser ut idag. Nu hoppas jag att Finland är moget att ta steget ut och utvecklas till ett samhälle där målen för jämställdheten; lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män förverkligas. Vi har mycket kvar att göra!
I europeisk jämförelse är det finländska arbetslivet ett av det mest könssegregerade, vi har bland de största löneskillnaderna mellan kvinnor och män och vi har väldigt få kvinnor på ledande poster inom näringslivet. Föräldraansvaret både på individ- och samhällsplanet ligger oftast på mamman. Kostnaderna för föräldraskap drabbar fortfarande till största del mammans arbetsgivare och papporna tar inte ut sin rätt till pappaledighet av dels ekonomiska, dels attitydrelaterade orsaker.
Vi har tack vare en bra jämställdhetslagstiftning med krav på könskvoter lyckats få jämnare fördelning mellan kvinnor och män bland beslutsfattarna. Men också inom politiken är segregeringen stor. Det finns tydliga ?kvinnliga? och ?manliga? sektorer. Kvinnor och män behandlas olika både av massmedia och av makteliten. När har vi läst om ?manliga politiker? eller ?manliga chefer? fast de finns motsvarande ?kvinnliga??
I en värld där globalisering och massmedia styr utvecklingen känns den enskilda individens åsikter ofta obetydliga och otillräckliga. Jag är övertygad om att vi kan påverka ändå. Vi kan utgående från vår övertygelse om att kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter arbeta för flickors lika rätt till skola och utbildning, kvinnors rätt att äga mark och egendom, för kvinnors rätt att delta i samhällsuppbyggnad och fredsarbete efter krig och för kvinnors mänskliga rättigheter genom att göra allt för att hindra handel med kvinnor och barn till sexslavar i den rika världen. Vi kan säga ifrån då massmedia vill förstärka de stereotypa könsrollerna och fixeringen på sexigt utseende. Vi kan kräva utvecklande av metoder för att hindra att barnporr eller utbudet av prostituerade blomstrar på Internet.
Politik och samhällspåverkan handlar om att förändra attityder. För hundra år sedan handlade det om att övertyga de styrande männen om att även kvinnor och de ännu inte röstberättigade männen kunde ta ansvar både som väljare och valda i demokratiska val. I dag handlar det om andra frågor som på inget sätt är lättare att påverka eller förändra. Jag hoppas att vi om 100 år lever i ett samhälle där vi inte har ?kvinnliga? politiker eller ?kvinnliga? chefer, där pappor har tagit sin rätt till föräldraskapet och familjens inte förlorar ekonomiskt på det och där ingen kvinnas eller barns kropp exploateras i kommersiellt syfte!
Ingen förändring i samhället eller dess strukturer har skett utan målmedvetet arbete och en stor övertygelse om att målet går att nå. För hundra år sedan vann kvinnorna kampen om likvärdiga möjligheter att delta i politiken, den möjligheten skall vi ta till vara också i framtiden!
Anna Lena Karlsson-Finne,
ordförande
