I Finland är kraven för sterilisering strängare än i de andra nordiska länderna. I Sverige, Norge och Danmark är den allmänna åldersgränsen 25 år och i Danmark kan sterilisering erhållas redan 18 år efter ett halvårs betänketid. Enligt steriliseringslagen måste man ha fyllt 30 år eller ha tre barn för att få bli steriliserad utan medicinsk orsak. Sterilisering är också möjligt om det finns risk att graviditet skulle äventyra kvinnans hälsa eller att framtida avkomma skulle ha eller utveckla en allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning, eller om den sökande upplever att han eller hon representerar det motsatta könet. Åldersgränsen för sterilisering är den högsta för självbestämmanderätt i finsk lagstiftning. Sterilisering är den enda preventivmetoden som det stadgas om i lag. Lagen är från 1970 och har senast ändrats för 37 år sedan, år 1985.
Begränsningarna i lagen bryter mot självbestämmanderätten och sätter människor i en ojämlik position. Om den som söker om sterilisering är gift, betyder det i praktiken att maken måste höras av läkaren inför beviljande av lov att sterilisera sig. Det här sätter gifta kvinnor i en ojämlik situation jämfört med kvinnor som inte är i ett förhållande eller som är sambon. I praktiken har det även visat sig att kvinnor kan nekas sterilisering även om de uppfyller kriterierna i lagen då läkarna inte alltid sympatiserar med steriliseringsavsikter. Vapaaehtoisesti lapsettomat -yhdistys (Föreningen för frivilliga barnlösa) har kritiserat lagen för att inte alls ta hänsyn till vad som är viljan hos den som vill genomgå sterilisering. Läkare kan avsiktligt göra det svårt att få tillgång till sterilisering och till och med vägra att skriva en remiss, trots att de lagstadgade villkoren för sterilisering är uppfyllda.
Det finns ingen minimiålder för biologiskt föräldraskap. Men att vara förälder till ett barn kräver mer mognad och hänsyn än att vara barnlös. Åldersgränsen för adoption utanför familjen är 25 år. Äktenskap kan ingås redan vid 18 års ålder. Ett av syftena med äktenskapet anses vara upprättandet av en familj. Således erkänner samhället 18-åringar som mogna nog att formalisera en relation och bilda familj. Det finns heller ingen minimiålder för abort. Unga under 17 år får abort enbart på grund av sin ålder och i praktiken kan du göra abort i Finland när du vill av sociala skäl. Den som är gravid kan alltså besluta att hen inte vill fortsätta sin graviditet, men kan inte, om så önskas, besluta att permanent hindra hen från att bli gravid när som helst som vuxen. Det finns ingen minimiålder för fertilitetsbehandlingar. Således stödjer samhället föräldraskapet för mycket unga människor genom lagen. De som önskar vara barnlösa och steriliserade har inte samma beslutanderätt.
I väntan på sterilisering kan en person hinna använda hormonellt preventivmedel i upp till 15 år. Hormonell preventivmetod är inte lämplig eller önskvärd för alla. Åldersgränsen för frivillig sterilisering motiveras av att en person kan ändra uppfattning senare. Frivillig infertilitet är en idé som i många fall uppstår mycket tidigt och varar livet ut. Studier visar att det är få barnlösa som ångrar sig efter sterilisering, varje år görs några tiotal återställningar i Finland, de flesta för dem som redan fött barn.
Den nuvarande steriliseringslagen är en kränkning av rätten till självbestämmande. Att sänka steriliseringsåldern kan bidra till att minska antalet oönskade graviditeter och aborter. En noggrann intervju och utvärdering innan proceduren kan säkerställa att det inte är fråga om impuls.
Därför yrkar Svenska Kvinnoförbundets årsmöte på att Svenska Kvinnoförbundet genom sina representanter i riksdagen och regeringen arbetar för:
ATT Steriliseringslagen revideras för att säkerställa den kroppsliga självbestämmanderätten och att i lagstiftningen slopa uppmaningen att partnern bör närvara vid ett rådgivningstillfälle.
ATT Social- och hälsovårdsministeriets etiska delegation Etene gör en utredning och rekommendation för vilken den sänkta åldersgränsen borde vara.
