BESLUT
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte beslöt att Svenska Kvinnoförbundet genom sina representanter i riksdag och regering arbetar för
- att lagen och straffskalan skärps så att den bättre motsvarar brottets allvar och den skada som brottsoffret utsätts för vid fotografering eller filmning av en person i intima eller sexuella situationer.
BEHANDLING
FÖRBUNDSSTYRELSENS SVAR
Förbundsstyrelsen tackar motionären för en mycket viktig motion. Att i hemlighet fotografera eller filma någon i intima eller sexuella situationer utan samtycke är ett allvarligt brott mot den sexuella integriteten och kan få långtgående konsekvenser för den utsatta – särskilt i en digital verklighet där material kan lagras, spridas och användas som påtryckningsmedel.
Förbundsstyrelsen vill samtidigt konstatera att strafflagen har reformerats genom den sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 1.1.2023. I och med reformen har skyddet för den sexuella självbestämmanderätten stärkts och lagstiftningen tar uttryckligen sikte på sexuella kränkningar även på nätet. Reformen innebär bland annat att sexuellt antastande kan begås också genom andra handlingar än beröring, inklusive att ta en bild, samt att olovlig spridning av sexuell bild kriminaliserats som ett eget brott. Justitieministeriet konstaterar i sin information om reformen att om en sexuell bild tas utan tillstånd kan gärningen vara straffbar exempelvis som sexuellt övergrepp eller antastande.
Mot denna bakgrund bedömer förbundsstyrelsen att motionens centrala syfte, att tydligt behandla denna typ av handlingar som sexualbrott och inte enbart som intrång i privatlivet, redan har beaktats i gällande rätt.
Förbundsstyrelsen föreslår därför att årsmötet konstaterar motionen som besvarad. Samtidigt ser förbundsstyrelsen behov av att följa hur reformen fungerar i praktiken, inklusive rubriceringar, straffmätning och brottsoffrens rättsskydd, och att vid behov återkomma med påverkansarbete om det visar sig finnas kvarvarande luckor.
BESLUTSFÖRSLAG
Årsmötet konstaterar motionen som besvarad med hänvisning till sexualbrottsreformen som trädde i kraft 1.1.2023.
MOTION 5 - OLOVLIG FOTOGRAFERING OCH FILMNING I INTIMA SITUATIONER SKA KLASSAS SOM SEXUALBROTT
Bakgrund
I Finland regleras olovlig fotografering och filmning i dag i strafflagen (strafflagen 24 kap.) som brott mot privatlivet. Bestämmelsen om olovlig observation omfattar situationer där en person utan tillåtelse fotograferas eller filmas på en plats där hen har rätt att vara privat, till exempel i hemmet, på toaletter eller i omklädningsrum.
Straffet för olovlig observation är i dag böter eller fängelse i högst ett år. Detta gäller även när någon i hemlighet fotograferar eller filmar en annan person under mycket intima situationer, såsom vid sexuella handlingar eller samlag.
Att utan samtycke dokumentera en person i en sexuell situation utgör dock inte enbart en kränkning av privatlivet, utan en allvarlig kränkning av den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. För den utsatta kan konsekvenserna vara djupgående och långvariga, både psykiskt och socialt.
Enligt Yle (2025) anmäldes i början av 2000-talet endast ett tiotal fall av smygfotografering årligen. Mellan januari och oktober 2025 gjordes cirka 500 polisanmälningar. Ökningen sammanfaller med den ökade tillgången till smarttelefoner, dold kamerateknik och enkel digital spridning.
Preskriptionstid och den digitala verkligheten
Brottet olovlig observation preskriberas i dag efter två år. Det innebär att möjligheten att polisanmäla och rättsligt pröva brottet upphör relativt kort tid efter att gärningen begåtts. För sexualbrott gäller i regel längre preskriptionstider, vilket ger brottsoffer större möjlighet att anmäla brottet även efter längre tid. Detta är av särskild betydelse eftersom många utsatta behöver tid innan de förmår eller vågar göra en polisanmälan.
I dagens digitala samhälle kan bilder och videor som tagits utan samtycke lagras under lång tid i molntjänster, såsom iCloud, eller fortsätta spridas på internet långt efter att den ursprungliga handlingen ägt rum. Kränkningen kan därmed vara fortgående, trots att brottet enligt nuvarande lagstiftning redan har preskriberats.
Den korta preskriptionstiden för olovlig observation speglar inte den verklighet som digitala sexuella kränkningar innebär. Genom att klassificera olovlig fotografering och filmning i intima situationer som sexualbrott kan preskriptionstiderna bättre anpassas till brottets långsiktiga konsekvenser och brottsoffrens behov av rättslig upprättelse.
Internationell jämförelse – Storbritannien
I Storbritannien klassas motsvarande handlingar som sexualbrott enligt Sexual Offences Act 2003. Bestämmelserna om voyeurism (sections 67–68) omfattar att i hemlighet observera, fotografera eller filma en person i en sexuell eller privat situation utan samtycke.
Straffet kan uppgå till fängelse i högst två år, och gärningspersonen kan även bli skyldig att registrera sig i det nationella sexbrottsregistret. Den brittiska lagstiftningen markerar tydligt att denna typ av handling utgör ett sexualbrott och inte enbart en kränkning av privatlivet.
Varför lagen behöver ändras
När dessa handlingar behandlas som brott mot privatlivet riskerar brottets sexuella karaktär att osynliggöras. Straffnivån speglar inte den maktutövning, förnedring och kränkning av den sexuella självbestämmanderätten som gärningen innebär. Den nuvarande lagstiftningen tar i otillräcklig grad hänsyn till brottets allvar och till den långvariga skada som kan drabba brottsoffer, särskilt i en digital kontext där kränkningen kan fortgå över tid.
Ändring av lagen skulle stärka skyddet för den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. Det skulle även tydliggöra att samtycke är avgörande även vid användning av kamera, mobiltelefon eller annan teknik. Det är viktigt att säkerställa att digitala sexuella övergrepp behandlas med samma allvar som andra sexualbrott.
BESLUTSFÖRSLAG
Därför vill undertecknad att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för
- att fotografering eller filmning av en person i intima eller sexuella situationer utan samtycke flyttas från strafflagens 24 kap. (brott mot privatlivet) till sexualbrottslagstiftningen.
- att straffskalan skärps så att den bättre motsvarar brottets allvar och den skada som brottsoffret utsätts för.
- att preskriptionstiden för dessa brott anpassas till sexualbrottslagstiftningen, så att brotten kan anmälas och utredas även när de upptäcks först efter längre tid.
MOTIONÄR
Sara Nygård
Medlem
Svenska Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning
