BESLUT
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte beslöt att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för
- att nationella kriterier för beviljande av hemvård utreds
- att man ska utreda möjligheten att lagstifta om skyldighet för välfärdsområdena att erbjuda servicesedlar till klienter som fått positivt beslut om hemvård, om välfärdsområdet inte kan tillhandahålla hemvård i egen produktion inom rimlig tid
- att den nuvarande finansieringsmodellen för välfärdsområdena ska utvecklas så att flera aspekter, som till exempel kostnader för FPA-taxi, tas i beaktande.
BEHANDLING
FÖRBUNDSSTYRELSENS SVAR
Motionärerna är ute i ett angeläget ärende. Finland har en stor andel äldre personer jämfört med andra europeiska länder och i nuläget har en miljon finländare fyllt 70 år. Många äldre är aktiva, välmående individer som bidrar till samhället på olika sätt. Hälsotillståndet varierar dock mycket inom en och samma ålderskategori och påverkas av många olika faktorer. Med stigande ålder ökar ofta behovet av hjälp från närstående eller utomstående och vissa äldre behöver en annan boendeform som bättre motsvarar deras servicebehov, såsom gemenskapsboende eller serviceboende.
Andelen äldre som bor hemma har ökat i flera år och 2024 omfattas endast 7 % av finländarna över 75 år av dygnet runt-vård. En orsak till detta är att livslängden har ökat och att äldre idag är friskare än förut. Det finns också en nationell målsättning att ytterligare öka andelen hemmaboende äldre, för att stävja kostnadsökningarna inom social- och hälsovården. I de nationella kvalitetsrekommendationerna gällande tjänster för äldre betonas förebyggande arbete för att upprätthålla funktionsförmågan, i andra hand närståendevård och om detta inte räcker till behövs hemvård och andra stödtjänster i hemmet.
Motionärerna uttrycker oro över den minskande andelen äldre som omfattas av regelbunden hemvård. Minskningen kan bero på att de äldres behov av hemvård är mindre än tidigare år, men kan också bottna i skärpta kriterier för att beviljas hemvård. Välfärdsområdena har stora sparkrav och kan se sig tvungna att spara i alla serviceformer där det är juridiskt möjligt. Hemvård är en lagstadgad serviceform som välfärdsområdena är skyldiga att tillhandahålla, men det finns inga nationella kriterier för beviljande av hemvård. Precis som motionärerna lyfter upp, kan detta innebära att tillgången till hemvård kan variera mellan olika välfärdsområden beroende på områdets ekonomiska resurser och hur man har prioriterat resurserna.
Enligt äldreomsorgslagen (980/2012) ska bedömningsverktyget RAI alltid användas vid bedömningen av en äldre persons funktionsförmåga. RAI-bedömningen utgör en heltäckande utredning av klientens situation på ett systematiskt sätt och för klienter som får regelbunden service görs RAI-bedömningarna regelbundet. Medelvärden från RAI-bedömningarna samlas i RAI-jämförelsedatabaser, där man kan jämföra olika enheter och områden utan tillgång till information om enskilda klienter. Redan nu görs alltså servicebehovsbedömningarna på enhetliga grunder och resultaten av bedömningarna samlas i gemensamma databaser. Detta ger goda förutsättningar till utformande av nationella kriterier för beviljande av hemvård.
Trots positivt beslut om hemvård, kan det dröja innan servicen påbörjas. I regel ska hemvården påbörjas inom sju dygn från positivt beslut, men tillgången till hemvårdens tjänster varierar mellan olika välfärdsområden. I lägen när köerna är långa inom hemvården kan välfärdsområdet välja att erbjuda klienten en servicesedel, men detta är inte en lagstadgad skyldighet. Med servicesedeln subventionerar välfärdsområdet hemvårdstjänster som tillhandahålls av övriga aktörer.
Motionärerna uttrycker även en oro för att sparåtgärder i välfärdsområdena innebär ökat behov av FPA-taxi och därmed även ökade utgifter. I nuläget finns inget incitament för välfärdsområdena att begränsa kostnaderna för FPA-taxi, eftersom Folkpensionsanstaltens finansiering inte är kopplad till välfärdsområdenas finansiering. En mera helhetsmässig finansieringsmodell, som tar flera olika aspekter i beaktande och belönar de välfärdsområden som lyckas ordna kvalitetsmässig service på ett kostnadseffektivt sätt, skulle i längden kunna vara mera ekonomiskt fördelaktig på nationellt plan.
Äldreomsorg och äldres tillgång till olika former av service är en fråga för hela samhället och i hög grad en kvinnofråga. Majoriteten av de äldre finländarna är kvinnor och andelen stiger med åldern. Samtidigt är majoriteten av närståendevårdarna kvinnor och även personalen inom äldreomsorgen består till största delen av kvinnor. Svenska Kvinnoförbundet deltar aktivt i samhällsdebatten gällande olika jämställdhetsfrågor och har även gjort uttalanden och ställningstaganden gällande äldreomsorgen. Enligt Svenska Kvinnoförbundets riksdagsvalprogram 2023 ska ett könsperspektiv finnas äldreomsorgen och vården.
Närståendevårdare och deras behov av stödtjänster har lyfts av Svenska Kvinnoförbundet i riksdagsvalprogrammet 2023 samt i valprogrammet för kommunal- och välfärdsområdesvalet 2025. Förbundet kommer att fortsätta jobba för jämställd tillgång till hemvård samt belysa behovet av stöd för närståendevårdare i enlighet med förbundets tidigare ställningstaganden.
BESLUTSFÖRSLAG
Svenska Kvinnoförbundets förbundsstyrelse föreslår därför för årsmötet att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för
- att nationella kriterier för beviljande av hemvård utreds
- att man ska utreda möjligheten att lagstifta om skyldighet för välfärdsområdena att erbjuda servicesedlar till klienter som fått positivt beslut om hemvård, om välfärdsområdet inte kan tillhandahålla hemvård i egen produktion inom rimlig tid
- att den nuvarande finansieringsmodellen för välfärdsområdena ska utvecklas så att flera aspekter, såsom kostnader för FPA-taxi, tas i beaktande.
MOTION 3 - HEMVÅRD - EN TRYGGHET FÖR DE ÄLDRE OCH SAMHÄLLET
Äldre personer är en stor andel av befolkningen och de blir allt fler under de kommande decennierna. När de äldre blir allt fler ökar behovet av social- och hälsovårdstjänster. THL:s statistikrapport från 30.9.2025 Besök och klienter inom hemvården 2024 visar att antalet klienter inom hemvården blir allt färre, samtidigt som de äldre blir allt fler. Under 2025 har media belyst hur hemvården bantats ner i flera välfärdsområden. Det är de stränga kriterierna att få hemvård som gör att allt färre får hemvård och ett större omsorgsansvar, rent av hela ansvaret läggs på anhöriga. De som är ensamma, utan anhöriga, lämnas då helt ensamma.
I en välfärdsstat som Finland blir det på flera plan problematiskt när man så här kraftigt reducerat tillgången till hemvård. Det är inte värdigt att stänga ner möjligheten till hemvård till denna grad, att lämna över en så stor del av ansvaret på anhöriga och lämna de ensamma helt ensamma.
Vi har fungerande hälsocentraler där man får vård, FPA-taxin har långt blivit en del av den länk hemsjukvården en gång var, anhöriga och grannar gör mycket av det hemservicen gjorde förr. Lekmän som anhöriga, grannar och taxichaufförer tar ett allt större ansvar för vård och omsorg om de äldre. Sjukhusens avdelningar fylls upp med äldre som kanske med tidig insats av hemvården aldrig hamnat där.
Det är välfärdsområdena som styr upp kriterierna för hemvården och därmed finns det tydliga skillnader i vårt samhälle. Kriterier för hemvården är så mycket mer än ett servicebeslut för den enskilda äldre. FPA-taxina är en del av statens kostnader, inte välfärdsområdenas och är därför enkla att ta in när man söker lösningar för inbesparingar. Att lämna en vårdbehövande äldre helt i anhörigas vård har också sina sidor, alla anhöriga är inte utbildad vårdpersonal och många av dem är i arbetsför ålder och behövs på sina arbetsplatser.
Vårdjobb har enligt tradition setts som ett kvinnojobb och risken är stor att det är främst kvinnor som axlar omsorgsansvaret. Om vårdjobbet är omfattande eller man bor långt bort från sina gamla anhöriga kan man behöva gå ner i arbetstid för att få ihop det hela. Det här är en tydlig kvinnofälla som syns i ansvarstagandet för de gamla föräldrarnas vård, men kan för den enskilda anhöriga även leda till minskad inkomst som också påverkar den egna pensionen.
I en välfärdsstat som Finland behöver omsorgstjänsterna vara tillgängliga när de behövs. Äldreomsorgen kan inte vara enbart de anhörigas ansvar.
BESLUTSFÖRSLAG
Därför yrkar Svenska Kvinnoförbundet i Pargas på att Svenska kvinnoförbundet arbetar för
- att lyfta upp behovet av nationell styrning över kriterierna för hemvård
- att aktivt i samhällsdebatten belysa anhörigomsorgen som en kvinnofälla
- att via förtroendevalda på nationell nivå påverka så FPA-taxiverksamheten inkluderas i välfärdsområdenas ekonomi
- att möjliggöra så det finns privata hemvårdsaktörer som ett fullgott alternativ när den offentliga verksamheten inte räcker till.
MOTIONÄR
Svenska Kvinnoförbundet i Pargas
Eva Palmgren-Wickström
Ordförande
Regina Koskinen
Styrelsemedlem
