Jag gläder mig över denna livliga debatt om föräldraskap och jämställdhet. Ju mer man diskuterar och ju fler synvinklar som framkommer desto mera står det klart att det inte finns bara en modell för föräldraskap och hur familjepusslet kan läggas. Det finns tvärt emot många och denna diversitet välkomnar både jag och Kvinnoförbundet eftersom den befrämjar ett jämställt samhälle.
Ett par detaljer vill jag dock kommentera.
Såväl Hällfors (Hbl 30.5) som Hannus (Hbl 30.5) påtalar biologins inverkan på människans beteende och naturens ordning beträffande vilket kön som per definition borde ha vissa uppgifter. Inläggen hänvisar till forskning som inte har stått oemotsagd av andra forskningsresultat. Vill man tala biologi så finns det annan forskning som säger att män och kvinnor har samma biologiska och psykiska förutsättningar för en nära kontakt med sina barn. Det existerar sannolikt lika många studier som hänvisar till biologins inverkan som det sociala sammanhangets formande effekt och därför är det irrelevant att kasta fram forskning i all oändlighet. Sanningen om hur en individ formas har såväl med arv och miljö att göra.
Samhällets jämställdhetsideal är att man både som kvinna och man skall ha likvärdiga möjligheter till ansvar för och inflytande över hem, arbete, ekonomi och samhälle. I ett jämställt samhälle har varje individ därtill rätt att välja hur den vill leva sitt liv. Om en mamma vill vara hemma länge med sina barn är det helt ok men det skall vara lika ok för en pappa att välja ta ut en längre period av föräldra- eller vårdledigheten. Arbetsmarknaden borde anpassas ytterligare till familjernas fördel - kostnaderna för föräldraledigheter bör fördelas mellan alla arbetsgivare och inte bara som nu tillfalla mammans, arbetsmarknadens attityder till föräldraledighet bland fäder borde bli mera positiva och inte åberopa skuld och svek, vikariesystem borde skapas i mansdominerade branscher för att möjliggöra aktivt föräldraskap, olika dagvårdsformer bör erbjudas, kvinnor liksom män bör stödas i sin vilja till att vårda barn hemma och mångfalden beträffande familjer och föräldraroller lyftas fram. För en mångfald finns och skall finnas.
Kan ni tänka er situationen att en man öppet uttrycker sin misstro gentemot en kvinnas insats i politiken och påtalar att kvinnor nog i allmänhet är olämpliga vid beslutsfattande för att de alltid målar naglarna under mötena. Sådana uttalanden ska inte godkännas i dagens Finland och rätt och riktigt så eftersom kvinnor har samma politiska rättigheter som män och av princip och praxis skall respekteras. Jag anser således att det är mycket märkligt att man helt öppet kan uttrycka att män i allmänhet prioriterar bort barnet till förmån för andra projekt. Lika lite som kvinnor skall utsättas för förminskande och generaliserande kommentarer som därtill strider emot vårt samhälles grundläggande rättigheter skall män målas in i ett hörn med ett ensamt hänvisande till biologin. Att pappors duglighet och vilja till aktivt föräldraskap uppmuntras handlar inte om att frånta kvinnorna möjligheten till moderskap utan att erkänna vikten av såväl pappors som mammors engagemang inför barnen.
Feminismens uppgift är att möjliggöra att begreppen kvinna och man skall väga lika tungt i samhällets vågskål och att båda könen skall ha rättigheter och möjligheter men samtidigt förutsättningen att välja. Det är verkligen inte ett feministiskt ideal att alla kvinnor skall välja bort familj framom arbete lika lite som det är att varje kvinna bör vara hemma med barnen i ur och skur. Feminism handlar om att bredda synen på vad individer kan och vill och arbeta för ett samhälle där individuell frihet under ansvar är verklig. Människovärdet skall ligga i att man är just människa med sina egna tankar, önskningar och behov inte i speciella, förutbestämda uppgifter.
I ett verkligt jämställt samhälle erkänns såväl män som kvinnor som föräldrar och yrkesindivider, när de vill, på det sätt som det vill utan att förutfattade meningar om könsroller begränsar till ett visst handlande. Möjlighet till alternativ är jämställdhet.
Sara Eklund
Ordförande Svenska Kvinnoförbundet