Elisabeth Rehn var Finlands första kvinnliga försvarsminister när jag var i högstadiet/gymasiet. Hon skaffade Hornet-jaktplanen, drev genom frivillig militärtjänst för kvinnor och fixade toalettdörrar till garnisonerna. Jag brukar nämna henne i valmaskinerna som min politiska förebild.
Jag hade av min mormor fått en försvarsvilja som drev mig att söka ’ti milin’ men ännu viktigare var att jag ville testa mina gränser. I januari 1999 ryckte jag in som 19-åring i Nylands Brigad i Dragsvik här i Raseborg. Man märkte att vi var de första kvinnorna för många stamanställda. Vissa behandlade oss jämlikt, vissa illa och vissa tyckte vi var fantastiska. Mina beväringskompisar behandlade mig jämlikt. Det hade ju alltid
funnits kvinnor i armén så länge de hade varit där, även om vi var få. Visst förekom det övertramp men man bet ihop tills det gick över. Jag kom också till Reservofficersskolan i Fredrikshamn och fick sen tjänstgöra som beväringsutbildare i Dragsvik. Jag blev hemförlovad som underlöjtnant och 16 år senare blev jag befordrad till löjtnant. Jag är stolt över att vi har röjt väg för de kvinnor som tjänstgör idag. När jag sökte till militärtjänst år 1998 var vi 444 kvinnor som sökte i hela landet det året. Av dem jag
tjänstgjorde samtidigt med var det många som avbröt. Kvinnor har 45 dygn på sig att åka hem. Sen blir man värnpliktig och får göra civiltjänst om man vill avbryta.
Om bara 444 sökte med mig år 1998, så sökte 1588 i år. Eftersom årskullarna och andelen män som gör militärutbildning minskar, har Försvarsmakten uttalat som mål att utbilda 2000 kvinnor per år. En parlamentarisk försvarskommitté föreslog i november allmänt uppbåd. SFP representerades av Eva
Biaudet. En målsättning var att utveckla försvaret ur jämlikhetsperspektiv. Obligatorisk värnplikt för kvinnor föreslås inte, däremot nog det obligatoriska uppbådet. Tanken är att sänka tröskeln för tjejer som är intresserade av militärtjänst. Läkarundersökningen är en chans att kanalisera stöd till alla unga med behov i ett brytningsskede av livet.
Hade jag då någon nytta av att göra militärtjänst bland de första kvinnorna? Absolut! Som kvinnlig reservofficer skiljer man sig ur mängden. Plötsligt blev jag vald till vår teknologorkesters första kvinnliga direktör. Jag hade lärt mig att fungera i männens värld, praktiskt när man studerar teknik. Men framför allt hade jag som 20-åring utbildning i och praktisk erfarenhet av att leda andra. Idag är jag 42 och skiljer mig fortfarande ur mängden. Senast som kandidat i välfärdsområdesvalet fick jag frågan varför jag inte skyltar mer med att jag är löjtnant i reserven.
Vi har ett fruktansvärt krig i Europa. Jag beundrar ukrainarnas försvarsvilja. De kämpar för sin existens. Militärtjänst och reservistverksamhet har gett mig förståelse för beredskap och hur vårt samhälle fungerar i kris. En otroligt stor tillgång att ha självsäkerheten och vissheten om hur jag handlar om det strular till sig. Min mentala krisberedskap är hög och jag vet att jag kan agera. I dagens läge med krig i Europa funderar många på hur vi ska handla om vårt säkerhetsläge försämras. Kvinnor har väldigt annorlunda frågor än män.
Här några tips:
- Sök information av myndigheter. Det har frågats och skrivits en hel del om t.ex. befolkningsskydd
på sistone.
- Beredskap hemma i 72 timmar. Marthorna har material på svenska. Det viktigaste är värme, vatten,
mat, dagliga mediciner, mottagande av myndighetsinfo (radio).
- Diskutera och ta reda på! Man kan t.ex. göra som Svenska kvinnoförbundet i Esbo och bjuda in mig
till en diskussionskväll.
- Gå en beredskapskurs för kvinnor. På mitt planeringsbord finns just nu en tvåspråkig terrängkurs i
Syndalen här på Hangöudd i september ordnad av Kvinnornas beredskapsförbund.
- Det viktigaste ni får är mer självsäkerhet och mindre rädsla.
Sen vill ni kanske veta vad jag tycker om NATO. Finlands försvar och vårt försvarsmateriel är ihop passande med Nato. Vi övar med Nato och har Nato-beredskapstrupper. Vi har gått på Nato-möten i åratal. Vi vet att säkerhetsläget har ändrats. Vi vet att befolkningsopinionen har blivit Natopositiv. Vi behöver inga
gräsrotsspecialister, som ropar på i sociala medier. Vår statsledning har skött det här ypperligt och de har information att tillgå som vi andra inte har. Jag hoppas att vi inte ska gå in för en folkomröstning, så att vi blir totalt överösta av osanningar av informationspåverkare.
Efter ’milin’ visste jag att teknik var min grej. Att bygga radio- och telenät på fältet var så intressant att jag beslöt att byta utbildningsprogram på Tekniska Högskolan till telekommunikationsteknik. Jag som hade bestämt att inte ska göra som mina föräldrar. Min mamma har studerat elektronik och datateknik och pappa elteknik. Redan innan jag blev DI flyttade jag till Åbo och fick jobb på universitet. Jag lämnade in min
doktorsavhandling samma dag då jag hade beräknad tid med vårt första barn. ”Underkvinnan gör barn och doktorerar samtidigt”, sa de när jag disputerade när sonen var 4 månader. Yle skulle intervjua mig till TV och undrade var min baby var. Jag sa att jag skickade iväg honom på gradu-seminarium med sin gudmor eftersom jag trodde att ni var intresserade av mitt jobb och inte min baby.
Mina söner är 13 och 11 och jag har jobbat på Kommunikationsverket som blev Traficom i 12 år. Jag vill
nämna ett trespråkigt videoprojekt ”Kvinnor och digitalisering”, som vi gjorde med kommunikationsministeriet för ett år sedan som en del av EU-kampanjen ”Women in Digital”. Jag fick även
fungera som konferencier och var en av de kvinnor som berättade sin historia, jag på svenska. Resultatet finns på Youtube. Nu ska jag börja jobba i EU och internationellt med 6G, den mobilteknologi som införs om knappa 10 år och
som bl.a. ska hjälpa oss att nå FN:s mål för hållbar utveckling.
Mobilteknologi har blivit en spelknapp i världspolitiken. Ni vet att det finns en hel del konspirationsteorier om 5G. Trump tyckte att om Kina gick med på hans handelsavtal, kunde han gå med på att använda kinesisk 5G-teknologi.
EU har många viktiga värden att värna om. EU vill inte överlåta makten åt intenetets jätteföretag och hålla fast vid dataskydd, säkerhet och motarbeta disinformation. Finland är nu världsledande inom 6G forskning och utveckling men har litet forskningspengar jämfört med stora länder. Nu är det viktigt att få in finländska tankar i EU:s 6G-arbete och få in europeiska värden i det globala arbetet, där det också sitter stater med
väldigt annan syn på makt och medborgarrättigheter. Ni förstår att jag, som fosterländsk, tekniknörd och världsförbättrare brinner för det här uppdraget.
Tänk att jag blev inbjuden talare till Svenska Kvinnoförbundets årsmöte. När jag kom med i SFP för fem år sedan, tänkte jag att jag är en så dålig feminist att jag inte vet om jag täcks gå med i Kvinnoförbundet. (Jag gjorde det ändå.) Jag hade gått en kurs som hette Gender and IT, där den lesbiska amerikanska professorn anklagade mig för att inte förstå ett dugg om hur kön påverkar vårt jobb inom ICT. Jag litar på er bästa kvinnoförbundet att ni förstår bättre än jag. Jag försöker genom eget agerande visa att kvinnor kan göra allt vad de vill. Hur fick jag den inställningen? Försök och misstag och genom att fortsätta fast vissa vill att jag misslyckas. Det är ändå alltid fler som vill att man lyckas. Men också exemplets kraft. Jag har ju en mamma som studerade elektronik och datateknik på 70-talet och en mormor som jag krigade med när hon var 80.
Heidi Himmanen
