Enligt Socialvårdslagens 11 § punkt 5 bör socialservice ordnas för stödbehov på grund av närstående- och familjevåld samt annat våld eller annan illabehandling (Socialvårdslag 1301/2014). I praktiken har det varit stora skillnader på hur mycket man satsat på det våldsförebyggande arbetet inom de olika kommunerna, på många håll har man inte ännu ens påbörjat arbetet.
Det är viktigt att man i de nya välfärdsområdena med ansvar för social- och hälsovården (och räddningstjänster) redan i planeringsskedet ser till att trygga de resurser och strukturer som behövs för att effektivera det våldsförebyggande arbetet, samt aktivt arbetar för att tidigt ingripa när det förekommer våld. Det är viktigt att verksamhetsmodeller och praxis som tagits fram inom ramen för olika projekt införlivas till en bestående del av social- och hälsovårdens bas- och specialtjänster, samt att verksamhetens omfattning och kontinuitet tryggas. Exempel på dessa är screenings- och kartläggningsblanketter för identifiering av närståendevåld, nyckelperson-modellen och MARAK-modellen som stöd för den som blivit utsatt för våld, Stoppa våldet-modellen och Move-arbetsmodellen för personer som använt våld, Trappan-modellen för barn och unga.
Bland annat Social- och hälsovårdsministeriets publikationer ”Identifiera, Trygga och Agera” (SHM 2008:10) och ”Utredning om processer för ingripande i och förebyggande av våld i nära relationer – God praxis för arbetet mot våld i nära relationer etableras i strukturerna ” (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:55) innehåller rekommendationer om förebyggande av våld i nära relationer och inom familjen till social- och hälsovården för ledning och tillsyn av den lokala och regionala verksamheten.
Både Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) och Institutet för Hälsa och Välfärd (THL) betonar vikten av strategisk planering och att arbetet mot våld bör basera sig på handlingsplaner. Det våldsförebyggande arbetet bör även vara koordinerat och bygga på konkreta modeller. Det är också viktigt att höja personalens yrkesmässiga färdigheter i att identifiera och ingripa mot våld och bidra till ökad forskning och utveckling inom ämnesområdet. Det behövs adekvata serviceformer och vårdmodeller för olika grupper som utsätts för våld i sina familjer eller i sina nära relationer som t.ex. barn och unga, äldre personer, personer med funktionsnedsättning, samt personer med utländsk bakgrund. Personer som använder våld behöver likväl få adekvat hjälp.
Välfärdsområdena bör även inkludera och samarbeta med tredje sektorns aktörer och församlingarna i det våldsförebyggande arbetet, men välfärdsområdena bör själv ansvara för koordineringen och resurseringen av arbetet.
Svenska Kvinnoförbundet i Karis-Pojo yrkar därför på att Svenska Kvinnoförbundet ska arbeta för
ATT en tillräcklig resursering, koordinering och strategisk planering av det våldsförebyggande arbetet tryggas redan i planeringsskedet av välfärdsområdena.
ATT lyfta fram vikten av våldsförebyggande arbete, dess strategiska planering, koordinering och resurseringen av arbetet inom de nya välfärdsområdena – särskilt till de medlemmar som invalts till förtroendeuppdrag inom de nya välfärdsområdena.
ATT SHM och THLs rekommenderade verksamhetsmodeller och god praxis implementeras i välfärdsområdena och blir en bestående del av social- och hälsovårdens bas- och specialtjänster.
Svenska Kvinnoförbundet i Karis-Pojo r.f.
Fredrika Åkerö Janiina Mieronkoski
Ordförande Sekreterare
Förbundsstyrelsens svar:
Som motionären anger i sin motion är det viktigt att det våldsförebyggande arbetet tryggas i ett tidigt skede i planeringen inom välfärdsområdena så att servicen blir jämlik.
I utredningen som Social- och hälsovårdsministeriet låtit göra 2018–19 och som motionären hänvisar till sägs det bland annat att det i utredningen ges förslag till hur myndigheternas och organisationernas sektorövergripande kompetens kan organiseras för att kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt. Detta för att en enhetlig kvalitet på tillgången till tjänster och hjälp kan säkerställas på riksnivå. Ett av målen med utredningen är att strukturerna för arbetet mot våld i nära relationer ska utvecklas på alla nivåer (kommun, region, stat). Utredningarna bör som motionsställaren säger lyftas upp.
När nu de nya välfärdsområdena inleder sitt arbete är det angeläget att detta lyfts upp redan i inledningen. Nivån på det våldsförebyggande arbetet har varierat i kommunerna och en del av arbetet har utförts av tredje sektorn, som i vissa fall ersätts för arbetet i andra fall får en mycket blygsam ersättning. Därmed borde också det arbete som tredje sektorn gör för att förebygga våld tryggas samt dess finansiering. Detta nämns i motionen men kunde också finnas med i en att-sats.
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:
ATT en tillräcklig resursering, koordinering och strategisk planering av det våldsförebyggande arbetet tryggas redan i planeringsskedet av välfärdsområdena.
ATT lyfta fram vikten av våldsförebyggande arbete, dess strategiska planering, koordinering och resursering av arbetet inom de nya välfärdsområdena – särskilt till de medlemmar som invalts till förtroendeuppdrag inom de nya välfärdsområdena.
ATT välfärdsområdena fortsätter samarbeta med tredje sektorn inom det våldsförebyggande arbetet.
ATT SHM och THLs rekommenderade verksamhetsmodeller och god praxis implementeras i välfärdsområdena och blir en bestående del av social- och hälsovårdens bas- och specialtjänster.
