Lika lön för lika arbete är en grundläggande och mänsklig rättighet. Enligt jämställdhetslagen ska lika lön betalas för lika eller likvärdigt arbete oberoende av kön. Jämställda löner är en grundförutsättning för ett gott arbetsliv på rättvisa villkor, och en central jämställdhetsfråga*
Det här är en självklarhet tänker vi alla, men i praktiken ser det ofta annorlunda ut. Män förhandlar till exempel oftare om sin lön, samt når bättre resultat i förhandlingarna, än vad kvinnor gör. Detta gäller också för män i kvinnodominerade branscher som utbildning och vård. Trots samma kollektivavtal och fastställda löner uppstår ofta en löneskillnad mellan kvinnor och män till exempel då männen åtar sig olika extra uppgifter och avancerar.
Hur ger vi flickorna självförtroende att i framtiden vara en aktiv part i löneförhandlingar på arbetsplatsen? Hur agerar vi som fostrare? Det är fortfarande till stor del kvinnor som fostrar de nya generationerna. Hur kan vi undvika att föra vår egen försiktighet vidare? Vår regering arbetar för att införa lokala avtal på arbetsplatserna. Då kommer det att vara allt viktigare att kunna vara en målmedveten förhandlare. Här har hela utbildningsstigen en central roll i att stärka flickors självförtroende.
I mars i år trädde direktivet om lönetransparens i kraft inom EU. Medlemsländerna har nu tre år på sig att implementera lagstiftningen. Det blir intressant att följa med hur öppenheten i framtiden påverkar lönenivån mellan könen. Förändringar sker inte av sig själva, strukturerat arbete och tydliga kriterier ger en stabil grund för utvecklingen.
Strävan till jämställdhet i lönesättningen mellan könen gäller inte bara inom enskilda företag och branscher, utan också mellan de kvinno- och mansdominerade områden. Här bär vi på långa traditionerna och könsroller som sitter djupt.
Lönesättningen speglar vår värdegrund. I vardagstal säger vi ofta att "barnen är vår framtid" och "hälsan är vårt viktigaste kapital". Detta omfattar vi alla på personligt plan, men då det kommer till lönenivån i människorelaterade branscher som hälsovård och barnomsorg så korrelerar det inte. Lönemässigt värdesätter samhället teknik och ekonomi. Ja, jag vet, teknik och ekonomi lägger grunden för vår framgång som gör att vi kan upprätthålla vårt välfärdssamhälle. "Exportsektorn lägger grunden för vår välfärd" men är det så, köper vi det? Lägger inte barndagvården och utbildningen grunden för en framgångsrik exportsektor? En kvalitativ utbildning ger kunnig arbetskraft. Skapar inte vården och omsorgen förutsättningar för de "tunga sektorerna" att kunna fungera?
Måste kvinnor byta bransch för bättre lön eller kan de människorelaterade branscherna få ett lyft? Just nu lever vi mitt i en vård- och omsorgskris då kvinnorna lämnar sina yrken som bland annat sjukskötare och närvårdare inom hälsovård och barnomsorg för yrken med bättre lön och drägligare arbetsförhållanden. Jag läser dagligen om unga sjukskötare som utbildar sig till kodare, ingenjörer, tradenomer och ekonomer. De som redan hunnit börja arbeta inom sitt nya gebit vittnar om lugnare arbetstakt, lunch-, kaffepauser och möjlighet till vidareutbildning.
Detta samtidigt som kaoset växer på sjukhusen, på hälsovårdscentralerna och inom dagvården. Kunde detta ha undvikits med sakliga lönelyft under de senaste 10-15 åren? Med löneprogram som tagit fasta på jämställdhet och inte procentuella lönelyft som alltid gynnar dem som redan har den högre lönen. Kunde vi ha räddat vårt välfungerande välfärdssamhälle med jämlikhet branscher emellan?
Att förändra synsättet på dessa djupt rotade tankesätt sitter hårt åt och vem är egentligen viktigare än den andra, behöver vi ens fundera på det? Alla behövs och tillsammans, jämställt med respekt för varandra borde det gå att arbeta sida vid sida för att utveckla Finland.
Jag vill till sist citera vår vice ordförande Pia Sundell som kommenterade det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE:s jämställdhetsindexet för 2023 förra veckan. I det nyaste jämställdhetindexet placerar sig Finland på åttonde plats på jämställdhet i EU. Med totala poängen 74,4, där talet 100 beskriver fullständig jämställdhet, placerar sig Finland på en åttonde plats i EU.
Det är dags att ta Finland upp till toppen av listan! säger Pia Sundell. Jag vill se krafttag av regeringen för att stoppa den bakåtgående utvecklingen. Regeringen har förbundit sig att främja jämställdhet – nu är det dags att använda resultaten i jämställdhetsindexet som grund för beslutsfattandet." Kan man säga det bättre?
Ann-Helen Saarinen
Svenska Kvinnoförbundets jämställdhetspolitiska utskott
* Källa: Social- och hälsovårdsministeriet
