Rätten till kvalitativ småbarnspedagogik är en av hörnstenarna i den finländska familje- och jämställdhetspolitiken. En småbarnspedagogik av hög kvalitet har en positiv inverkan på såväl barnens välbefinnande och inlärning som på utjämnandet av social ojämlikhet mellan barn. Eftersom barnen i Finland börjar skolan senare än i många andra länder har småbarnspedagogiken en särskilt viktig roll hos oss.
Småbarnspedagogik är barnets rättighet, och förverkligandet av den borde inte vara beroende av hemort, föräldrarnas arbete eller förändrade arbetssituation. En fungerande dagvård handlar också om jämställdhet och småbarnsföräldrarnas lika förutsättningar att delta i arbetslivet.
Regeringens nedskärningar i småbarnspedagogiken innebär att gruppstorlekarna inom dagvården växer, den subjektiva rätten till dagvård begränsas och dagvårdsavgifterna planeras stiga. En lagändring begränsar barns rätt till småbarnspedagogik till högst 20 timmar i veckan om föräldrarna inte arbetar eller studerar på heltid.
Gruppstorlekarna på daghemmen ökar för barn över 3-åringar från sju till åtta barn per vuxen i och med regeringens beslut. I praktiken kommer gruppstorlekarna att öka ännu mer än planerat i och med att man inte räknar antalet barn per grupp, utan daghemsplatser per vuxen. Barn i halvdagsvård räknas således som halva barn (1 vuxen per 13 barn). Större gruppstorlekar innebär att daghemspersonalen har mindre tid att vara i samverkan med barnen och lyssna på det enskilda barnet.
När barnets rätt till småbarnspedagogik är beroende av hur föräldrarnas arbete eller studier förverkligas, kan barnet tvingas byta av och an mellan en heldags- och halvdagsgrupp. I en ny grupp med nya vårdare måste barnet alltid orientera sig på nytt vilket kan vara stressande. Gruppdynamiken är mycket viktig i småbarnspedagogiken, och den slås sönder om vissa barn får vara med i inlärningssituationerna bara under en del av dagen.
Regeringen har inte gjort en barnkonsekvensanalys av nedskärningar inom dagvården. Både arbetstagarorganisationer, professionella inom småbarnspedagogiken och utbildningen såväl som många familjeorganisationer motsätter sig förslagen så gott som enhälligt.
Det starkaste argumentet för regeringens nedskärningar är relaterade till kommunernas ekonomi. Men begränsningen av den subjektiva rätten till dagvård ökar de administrativa kostnaderna, och ger inga inbesparingar, enligt en analys som Finansministeriet har gjort.
Förutsättningen för att inbesparingarna ska förverkligas är att kommunerna själva kan besluta vilken tid och på vilket daghem halvdagsvård erbjuds så att halvdagslösningarna har verkliga effekter till exempel på antalet anställda. De här halvdagsalternativen passar ändå nödvändigtvis inte familjernas behov. I praktiken kan förslaget öka kommunernas utgifter om personalbehovet inte minskar eller om bedömningen av behovet av en heldagsvård kräver olika utlåtanden av kommunala tjänstemän.
Övergången från en universell rättighet till en behovsprövad är en väldigt stor samhällelig förändring. Universella rättigheter har främjat jämlikhet och jämställdhet i de nordiska länderna genom att erbjuda alla samma rättigheter. De har effektivt minskat fattigdom och ojämlikhet.
Kommunerna kan själva bestämma om de förverkligar nedskärningarna i dagvården eller inte. Många kommuner avgör frågan i samband med den årliga budgetbehandlingen. Bl.a. Helsingfors, Kotka, Riihimäki, Tammerfors och Kemi har redan fattat beslut om att inte begränsa rätten till dagvård och inte förstora gruppstorlekarna. Finland har inte råd med att låta bli att satsa på småbarnspedagogik och dagvård av bra kvalitet.
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet genom sina representanter i kommunerna arbetar för
- att kommunerna fortsättningsvis erbjuder subjektiv rätt till småbarnspedagogik till alla barn
- att kommunerna inte förstorar gruppstorlekarna i daghemmen
