När det nya året nu inträder får vi serverat oss sammanfattningar av det gångna årets händelser och 2011 kommer att gå till historien som ett händelserikt år med bl.a. demonstrationer, katastrofer och vansinnesdåd. Ett år med otrygghet, även i vårt land, där bl.a. familjevåldet inte har minskat.
Finland leder t.ex. den västerländska statistiken i fråga om barnadråp i hemmen och enligt en färsk undersökning från Institutet för hälsa och välfärd dör 27 kvinnor årligen i Finland på grund av våld i hemmen. Med andra ord en kvinna varannan vecka! Närmare 100 000 kvinnor i Finland blir misshandlade varje år. En misshandel, där gärningsmannen ofta är en make, en sambo eller en exmake. Hur många av oss känner en kvinna som blivit misshandlad? Jag tror vi är ganska många, vilket innebär att detta är något som berör också dig och mig.
Varje människa måste få ha hemmet som en trygg punkt i tillvaron. Tryggheten kan ändå inte ökas enbart med polisiära insatser och nya övervakningssystem utan vi måste alla vara delaktiga i förändringen. Vi måste vara modiga nog att tillsammans ta ansvar för varandra och förebygga våldsdåden.
Kvinnoförbundet har i flera repriser påtalat att Finland t.ex. har för få skyddshemsplatser och att de åtgärder som vidtas för att minska våldet är för få. Skyddshemplatsernas antal borde vara 500, men idag finns det ca 125. Dessutom upprätthålls många skyddshem av föreningar med begränsade resurser. Arbetet för att minska våldet mot kvinnor och barn är inte något som kan göras utan resurser. Ett tväradministrativt program för att minska våldet har uppgjorts och godkänts av vår förra regering. Programmet, som inbegriper 66 åtgärdsförslag är planerat att genomföras 2011-2015 och det skulle kosta ca 14 miljoner euro under fem år. Vården av kvinnor som utsätts för våld beräknas ändå kosta betydligt mer, ca 90 miljoner euro per år.
Förebyggande arbete är alltid mera lönsamt än brandkårsutryckningar, men ändå finns det inte tillräckligt med pengar för att undvika dessa personliga tragedier. I regeringens program för de närmaste fyra åren finns programmet medtaget, men man har inte riktat medel specifikt till detta. Under budgetbehandlingarna gjorde bl.a. Astrid Thors och Mikaela Nylander budgetmotioner för att få medel till programmet, men tyvärr utan resultat. Medan vi väntar på att få mera skyddshem, att få förebyggande vård, att få ändring i attityderna, att få vården för offren att fungera fullt ut, kommer våldsdåden att fortsätta. Familjetragedin i Håkansböle påminde oss också om att det bakom varje siffra finns ett liv. Hur många liv skall släckas innan vi på allvar tar itu med våld i hemmet och kvinnovåld?
Vi vill att år 2012 skall bli det år när våldet mot kvinnorna äntligen skall minska i Finland.
Vi vill ha ett tryggt och modigt Finland år 2012!
Carola Sundqvist
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
