Vi står mitt inne i en demografisk förändring i vårt land och som von Troil (Hbl 10.6) konstaterar så måste denna tas på allvar, inte minst för att garantera en god vård och omsorg för gammal som för ung. Förslaget om allmän vårdplikt för kvinnor som lösning på vårdarbristen, vilket von Troil framför, strider dock mot min syn på människans rätt att välja.
Kvinnor och män har lika goda förutsättningar för att visa omsorg. Att vårdaryrket är kvinnodominerat beror på tradition och på att flickor och kvinnor i högre grad uppmuntras att utveckla vårdaregenskaper och att söka sig till dylika uppgifter. Vårdbranschen är lågavlönad på grund av könssegregationen och den medföljande undervärderingen av omsorgsuppgifter. Allmän vårdplikt för kvinnor skulle förstärka könsroller som begränsar kvinnor och män att leva och välja som de vill samt skulle fördjupa könssegregeringen på arbetsmarknaden.
Förslaget om allmän vårdplikt är därmed fullständigt oacceptabelt. Att von Troil motiverar vårdplikten med att de vårdbehövande känner sig mera hemma med finländska (kvinnor) än med nyfinländska vårdare är inte bara rasistiskt utan också felaktigt. Varje individ som utövar vårdaryrket är värd respekt för sitt arbete och skall avlönas samt behandlas väl. Lösningen på vårdarbristen ligger i att samhället uppvärderar arbete inom vård och omsorg, betalar högre löner till vårdarna och slutar upp med att signalera att kallets uppfyllelse är den viktigaste belöningen.
Att det Finländska försvaret borde ändras antingen så att både män och kvinnor blir inkallade, och kan välja mellan renodlad värnplikt eller civil krishantering, eller så att ingen kallas är en annan diskussion som jag upplever borde föras aktivare än idag.
Sara Eklund
ordförande Svenska Kvinnoförbundet