Att alla barn får en trygg och balanserad start i livet och växer upp med en eller flera föräldrar som älskar och sköter om dem bör vara såväl utgångspunkt som mål för allt politiskt beslutsfattande i vårt land. Finlands familjepolitik har i första hand utformats för att uppfylla det ovannämnda syftet men också för att möjliggöra en sund, rättvis och människotillvänd utveckling av samhället. I denna utveckling har jämställdheten fått en allt större roll vilket gagnar alla i familjen – både kvinnor, män och barn.
I dagens Finland skall varje kvinna och man vara lika mycket värd och ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det skall det vara möjligt att kombinera arbete och familj, varje individ som med allvar och gott uppsåt bildar familj bör få erkänsla som närvarande förälder och varje barn skall ha rätt till föräldrar eller vårdnadshavare som värnar om dem. De arrangemang som utvecklats för att möjliggöra delad föräldraledighet syftar, såsom jag ser det, till att uppfylla alla dessa kriterier. De åsikter som Patricia Hällfors för fram i sin insändare (Hbl 23.5.2007) innebär en omfattande kritik emot vårt lands familjepolitiska utveckling och mot män och kvinnor som jämlika föräldrar. Därtill för hon fram en syn på människor som biologiskt predestinerade varelser med absolut fallenhet för vissa uppgifter men inte för andra. Jag kan inte hålla med på någon av dessa punkter. Enligt min mening skall föräldraledigheterna finnas till för att trygga barnets behov och kostnaderna för dessa ledigheter bör fördelas mellan alla arbetsgivare.
Såväl det kvinnoförbund jag företräder som mitt parti, sfp, är av den fasta åsikten att jämställdhet gagnar alla. Människor lever friare och kommer till sin rätt i alla sina uppgifter om de slipper delas in i snäva och föråldrade könsroller. Detta gäller på alla samhällsområden, också beträffande föräldraskap.
Jag blir förolämpad å alla fäders vägnar då Hällfors skriver att föräldralediga män i allmänhet negligerar barnet till förmån för allehanda projekt. Alla föräldrar är olika – en mamma studerar under föräldraledigheten, en pappa tar med sin lilla telning när han gräver i sitt trädgårdsland o.s.v. Att påstå att fäder är mindre lämpade att vara föräldralediga är ett grovt underkännande av alla de pappor som vill vara hemma med sina barn, för att inte tala om alla de som redan är eller har varit hemma och tagit väl hand om sina barn.
Jag slår min näve i bordet när jag läser påståendet om att kvinnors hjärnor mer än mäns är programmerade för barnskötsel och att mäns instinkter att skapa yttre strukturer för tryggt familjeliv är starkare än kvinnors. Jag tar avstånd från en dylik, som jag upplever föråldrad, människosyn där man inte tar i beaktande att individer är olika och att det sociala sammanhanget skapar våra roller och därmed också kan ändra dem för att lyfta upp individen framom kollektivet.
I all min oenighet inspireras jag till kamp och handling vid konstaterandet att barnen tar skada av ett jämställt familjeliv. Jag vill att dagens och morgondagens barn skall växa upp med vetskapen om att det är normalt och eftersträvansvärt med närvarande och aktiva mammor och pappor och att de själva som vuxna också kan leva sina liv som individer med lika rättigheter och möjligheter att vara sig själva.
Fram för delade föräldraledigheter med andra ord!
Sara Eklund
ordförande för Svenska Kvinnoförbundet
