Vem vill arbeta inom hälsovården och omsorgen i framtiden?

Enligt uppgifter i tidningspressen kommer 30-40 000 personer, främst kvinnor, inom vården och omsorgen att pensioneras inom närmaste 10-15 åren. Samtidigt finns det en allt mindre grupp unga mänskor som söker sig till vårdyrken. Hur samhället d.v.s. vi skall få detta att gå ihop då befolkningsstrukturen samtidigt åldras och mängden pensionärer ökar är en akut fråga som kräver åtgärder, nu!

Det är en välkänd sak att ju äldre en mänska blir desto mera omsorg behöver hon. Samtidigt som befolkningen åldras ser man med stigande oro en gradvis försämring av denna omsorg. Likaså kan man konstatera att vården av barn, skolungdomar och arbetsföra personer samt den förebyggande vården lider då omsorgskapaciteten minskar.

Vård och omsorg kräver mänskor, det är inte ett jobb som kan ersättas med robotar.

Nu behövs kraftfulla åtgärder under de närmaste åren för att säkerställa att yrken inom vård och omsorg är så välbetalda och lockande att det finns unga mänskor som söker sig till utbildning på området. Samhället och politikerna får inte bli och vänta på ”katastrofen då det inte finns behövlig vårdpersonal” utan nu behövs nydanande idéer och en ny tanke i hur man gör vården och omsorgen attraktiv igen. Samtidigt bör intagningskvoterna på all sådan utbildning ökas. Likaså bör området vara sådant att såväl flickor som pojkar söker sig till det. Att tro att vi klarar av vård och omsorg genom att få externt hjälp via invandring är alldeles för kortsiktigt. Men även invandrare bör ges möjlighet till en sådan utbildning att också de känner lockelse till dessa yrken.

Med hänvisning till ovanstående föreslår Svenska Kvinnoförbundet att partidagen beslutar:

• att uppmana social- och hälsovårdsministeriet att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att söka nya lösningar för att göra arbetet inom hälsovården attraktivare. I arbetsgruppen bör såväl löntagarnas fackföreningar som kommunala och privata arbetsgivarna vara representerade.

• att uppmana de ansvariga för yrkesutbildningen att tillsammans med olika invandrargrupper skräddarsy och marknadsföra utbildningsprogram för invandrare.

Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Lena Karlsson-Finne, förbundsordförande 

Partistyrelsens utlåtande:

Vi bör hitta nya former att förbättra kvaliteten i arbetslivet. Inom flera sektorer kämpar personalen med en alltför stor arbetsbörda. Detta gäller inte minst personalen inom social- och hälsovårdssektorn. Det höga arbetstempot blir för många ett hinder för att hålla sig kvar i arbetslivet, likaså attraherar inte arbetsförutsättningarna inom denna bransch tillräckligt många nya och unga människor. Motionärerna tar m.a.o. upp ett mycket angeläget problem.

Enligt Socialbarometern 2006 bedömer var tredje socialbyrå och 41 procent av hälsovårdscentralerna att personalresurserna räcker dåligt till. Av socialbyråerna har cirka 40 procent haft problem med rekryteringen av kompetent och yrkeskunnig personal, medan det för fem år sedan beredde cirka en fjärdedel problem. Problemen gäller i synnerhet rekryteringen av personal inom det sociala arbetet och för omvårdnads- och omsorgsarbete inom åldringsvården. En utredning gjord av länsstyrelsen i Södra Finlands län om basservicen i länet (2005) talar samma språk som Socialbarometern. Enligt utredningen finns det i framtiden risk för brist på yrkeskunnig personal inom socialväsendet och speciellt i äldreomsorgen. Enligt länsstyrelsens utvärderingar börjar det även brådska med lösningarna.

För att klara av social- och hälsovårdens framtida "rekryteringsutmaningar" borde främst kommunerna, landskapsförbunden och ministerierna i rask takt vidta åtgärder. Man borde fästa speciell uppmärksamhet på bland annat arbetsförhållandena, lönerna, utbildningen och fortbildningen inom social- och hälsovårdssektorn.

Ett sätt att göra arbetet inom hälsovården och omsorgen attraktivare vore att frångå arbetsveckan på 5 arbetsdagar + 2 lediga dagar (+ dejoureringar) och istället arbeta tre dagar och vara ledig tre dagar. Mer än 5 000 personer i Sverige, Danmark och Norge arbetar i 3-3-systemet, de flesta inom sjukvård och äldreomsorg. Där finansieras arbetstidsförkortningen av kraftigt minskad sjukfrånvaro (vanligtvis 50 till 60 procent) och ökad produktivitet. Modellen är därför kostnadsneutral. I systemet ingår 160 schemalagda arbetsdagar plus 20 extra dagar för utbildning och interna vikariat samt arbetstoppar. I systemet ligger också 10 "heliga helgdagar" för verksamhet med icke-kontinuerlig drift. Alla veckodagar värderas lika men kvällar, nätter och helgdagar räknas som obekväm arbetstid. Arbetstagaren varken vinner eller förlorar ekonomiskt på modellen. Målet med systemet är inte att ändra på samhällets rytm, utan att förenkla livet för dem som lider av den. Svenska riksdagsgruppen har under år 2005 sänt ut ett brev till alla sfp-kommuner med information om modellen och med en uppmaning att utreda förutsättningarna för systemet. Brevet har lett till utredningar i några kommuner.

En satsning på lönetillägg för språkkunskaper och andra specialkompetenser för personalen inom social- och hälsovårdssektorn skulle också göra branschen attraktivare och personalen kunnigare inför framtidens utmaningar. Språktillägget kunde fungera som morot för personalen att lära sig eller våga använda andra språk än modersmålet. Språktillägget kunde gälla inte enbart finska eller svenska utan även utländska språk. Förutom den rent ekonomiska fördelen för personalen skulle en satsning på språktillägg även innebära en serviceförbättring för kommuninvånarna vilket i sin tur skulle öka trivseln på arbetsplatsen. Allt detta skulle göra social- och hälsovårdssektorn till en attraktivare arbetsgivare. Samarbetsprojektet "Byri på svensk" i Karleby är ett lyckat exempel på detta. I framtiden borde dock kommunerna ta på sig ansvaret för språktilläggen. Invandrare som arbetar inom social- och hälsovårdssektorn och som har andra språkkunskaper än finska och svenska borde också belönas för sina språkkunskaper. Genom att höja språkkunskapernas betydelse och status kunde social- och hälsovårdssektorn bättre än nu även locka personal med utländsk bakgrund. Lönesättningen borde i övrigt gynna specialkompetenser. Ju mer diversifierade behov klienterna har desto mer bör personalen sporras till att satsa på sin kompetens.

Partistyrelsens beslutsförslag:

Partistyrelsen föreslår för partidagen att sfp arbetar för

• att uppmana social- och hälsovårdsministeriet att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att söka nya lösningar för att göra arbetet inom hälsovården attraktivare. I arbetsgruppen bör såväl löntagarnas fackföreningar som kommunala och privata arbetsgivarna vara representerade.

• att uppmana de ansvariga för yrkesutbildningen att tillsammans med olika invandrargrupper skräddarsy och marknadsföra utbildningsprogram för invandrare.

• att kommunreformen innehåller incitament som främjar förnyade arbetsmetoder och trivsel i arbetet, t.ex. 3+3 modellen.

• att språktillägg på lönen införs för alla språkkunskaper utöver modersmålet.

• att lönesättningen även i övrigt gynnar specialkompetenser.

Partidagen beslöt att sfp arbetar för

• att uppmana social- och hälsovårdsministeriet att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att söka nya lösningar för att göra arbetet inom hälsovården attraktivare. I arbetsgruppen bör såväl löntagarnas fackföreningar som kommunala och privata arbetsgivarna vara representerade.

• att uppmana de ansvariga för yrkesutbildningen att tillsammans med olika invandrargrupper skräddarsy och marknadsföra utbildning inom vård och omsorg.

• att kommunreformen innehåller incitament som främjar förnyade arbetsmetoder och trivsel i arbetet, t.ex. 3+3 modellen.

• att språktillägg på lönen införs för språkkunskaper utöver modersmålet.

• att lönerna höjs och att lönesättningen även i övrigt gynnar specialkompetenser.