Kvinnodagen till ära kan vi idag påminna oss om att det är 100 år sedan vi kvinnor tilldelades rösträtt i Finland. Vi var det första land i Europa som tillät kvinnor att rösta! Det kan och vill vi vara stolta över, men sedan. Vad har hänt sedan dess?
En hel del måste man nog säga, men ändå. Vi har blivit rätt jämställda om man ser till helheten, men det finns ännu mycket att göra. Om vi med att införa rösträtt gick i främsta ledet, är det idag en skam att vi är bland de sämsta i Europa med jämställda löner. Dethär beror väl till en stor del på att en hel del av styrelserna inom fackförbunden inte uppfyller jämställdhetskraven. Men vi kämpar för att rätta till den olägenheten.
Vi kvinnor har idag också möjlighet att jobba inom vilket yrke som helst och accepteras lika väl som våra manliga medarbetare. Ändå är det fortsättningsvis få kvinnor som har ledande positioner inom företag eller offentliga institutioner. Det kan förstås delvis bero på bristande intresse för uppdragen från kvinnors egen sida, men mera troligt är att familjelivet ännu inte är jämställt trots att vi i samhället idag talar varmt för ett delat föräldraskap.
Här spelar nog ekonomin ännu också en stor roll; det borde vara ekonomiskt tillgodosett att papporna kan ta ut föräldraledighet. Föräldraledigheterna borde också bekostas antingen av alla arbetsgivare eller av samhället gemensamt. Det är inte rätt att en del sektorer idag har enormt stora kostnader för föräldraledigheter medan andra mansdominerade sektorer klarar sig med ett minimum utgifter för föräldraledigheterna. Det är ganska klart varför vissa fackföreningar motsätter sig en mera jämställd fördelning av föräldrakostnaderna. Oberoende vem vi vill ska betala föräldraledigheterna borde vi se till att det är ekonomiskt tryggt att bli förälder idag. Så är inte fallet då grunddagpengen för föräldraledighet är lägre än dagpengen för arbetslöshet. Grunddagpengen för föräldraledighet måste vara lika hög som grunddagpengen för arbetslöshet. Genom att jämställa dagpengarna visar också samhället sin uppskattning av att vi får nya samhällsmedlemmar.
Vårddagpengen borde åter höjas för att ge de kvinnor som så önskar en verklig möjlighet att stanna hemma med sitt barn till dessa att barnet fyller tre år. Det måste finnas flexibilitet i samhället och en dagisplats är verkligen inte heller billig för samhället. Flexibilitet ska också finnas beträffande dagisplatser för övrigt. Barnfamiljer ska inte tvingas föra barn till dagvård av rädsla för att bli utan plats då den senare behövs igen. Barnen är vår största och bästa resurs för framtiden och det ska också synas vid all planering i samhället.
Jämställdheten måste synas i skolarbetet. Det är i grunden vi lyckas påverka ungdomarnas attityder och det är endast genom attitydförändring vi kommer att se ett jämställt samhälle.
Mycket har talats om det bristande intresset för politik bland allmänheten. Ser man på valen bakåt ligger det förstås en hel del i det. Onekligen känns det som våra partier arbetar på ett sätt som för dagens människa verkar ålderdomligt och förlegat. Det är svårt att hitta människor som vill engagera sig i lokalavdelningar och föreningar. Däremot brinner man gärna för idéer och vill verka för olika saker. Hur vi ska ta tillvara denhär förändringen är en utmaning för varje parti och organisation som bygger på frivillig verksamhet.
Kvinnokraft talar vi också om idag och visst är det ju så att vi kvinnor vill vara med och påverka vårt samhälle i rätt riktning. Jag tänker då på ett jämställt samhälle där vi kan verka med samma rättigheter och skyldigheter till utbildning, föräldraskap, och arbete. Vi vill också ha ett samhälle som tar avstånd från och fördömer människohandel, sexslaveri och barnpornografi. Listan kunde göras betydligt längre, det finns hur mycket som helst som är viktigt att påverka. De ovan nämnda frågorna är alla exempel på sådana som vi i Svenska Kvinnoförbundet försöker påverka. Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi påverka. Det är roligt att jobba i nätverk och framför allt det är roligt att vara kvinna! Glad kvinnodag tillönskas oss alla.
Christina Nygård
Viceordförande i Svenska Kvinnoförbundet
En hel del måste man nog säga, men ändå. Vi har blivit rätt jämställda om man ser till helheten, men det finns ännu mycket att göra. Om vi med att införa rösträtt gick i främsta ledet, är det idag en skam att vi är bland de sämsta i Europa med jämställda löner. Dethär beror väl till en stor del på att en hel del av styrelserna inom fackförbunden inte uppfyller jämställdhetskraven. Men vi kämpar för att rätta till den olägenheten.
Vi kvinnor har idag också möjlighet att jobba inom vilket yrke som helst och accepteras lika väl som våra manliga medarbetare. Ändå är det fortsättningsvis få kvinnor som har ledande positioner inom företag eller offentliga institutioner. Det kan förstås delvis bero på bristande intresse för uppdragen från kvinnors egen sida, men mera troligt är att familjelivet ännu inte är jämställt trots att vi i samhället idag talar varmt för ett delat föräldraskap.
Här spelar nog ekonomin ännu också en stor roll; det borde vara ekonomiskt tillgodosett att papporna kan ta ut föräldraledighet. Föräldraledigheterna borde också bekostas antingen av alla arbetsgivare eller av samhället gemensamt. Det är inte rätt att en del sektorer idag har enormt stora kostnader för föräldraledigheter medan andra mansdominerade sektorer klarar sig med ett minimum utgifter för föräldraledigheterna. Det är ganska klart varför vissa fackföreningar motsätter sig en mera jämställd fördelning av föräldrakostnaderna. Oberoende vem vi vill ska betala föräldraledigheterna borde vi se till att det är ekonomiskt tryggt att bli förälder idag. Så är inte fallet då grunddagpengen för föräldraledighet är lägre än dagpengen för arbetslöshet. Grunddagpengen för föräldraledighet måste vara lika hög som grunddagpengen för arbetslöshet. Genom att jämställa dagpengarna visar också samhället sin uppskattning av att vi får nya samhällsmedlemmar.
Vårddagpengen borde åter höjas för att ge de kvinnor som så önskar en verklig möjlighet att stanna hemma med sitt barn till dessa att barnet fyller tre år. Det måste finnas flexibilitet i samhället och en dagisplats är verkligen inte heller billig för samhället. Flexibilitet ska också finnas beträffande dagisplatser för övrigt. Barnfamiljer ska inte tvingas föra barn till dagvård av rädsla för att bli utan plats då den senare behövs igen. Barnen är vår största och bästa resurs för framtiden och det ska också synas vid all planering i samhället.
Jämställdheten måste synas i skolarbetet. Det är i grunden vi lyckas påverka ungdomarnas attityder och det är endast genom attitydförändring vi kommer att se ett jämställt samhälle.
Mycket har talats om det bristande intresset för politik bland allmänheten. Ser man på valen bakåt ligger det förstås en hel del i det. Onekligen känns det som våra partier arbetar på ett sätt som för dagens människa verkar ålderdomligt och förlegat. Det är svårt att hitta människor som vill engagera sig i lokalavdelningar och föreningar. Däremot brinner man gärna för idéer och vill verka för olika saker. Hur vi ska ta tillvara denhär förändringen är en utmaning för varje parti och organisation som bygger på frivillig verksamhet.
Kvinnokraft talar vi också om idag och visst är det ju så att vi kvinnor vill vara med och påverka vårt samhälle i rätt riktning. Jag tänker då på ett jämställt samhälle där vi kan verka med samma rättigheter och skyldigheter till utbildning, föräldraskap, och arbete. Vi vill också ha ett samhälle som tar avstånd från och fördömer människohandel, sexslaveri och barnpornografi. Listan kunde göras betydligt längre, det finns hur mycket som helst som är viktigt att påverka. De ovan nämnda frågorna är alla exempel på sådana som vi i Svenska Kvinnoförbundet försöker påverka. Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi påverka. Det är roligt att jobba i nätverk och framför allt det är roligt att vara kvinna! Glad kvinnodag tillönskas oss alla.
Christina Nygård
Viceordförande i Svenska Kvinnoförbundet
