Idag den 8.3. firas den internationella kvinnodagen. I år har det förflutit hundra år sedan det i Finland infördes allmän och lika rösträtt. År 1906 utgör en viktig milstolpe med tanke på kvinnornas samhälleliga och politiska deltagande. Detta år spreds den politiska oron som rått i Ryssland även till storfurstendömet Finland med en storstrejk som resultat. Strejken anlade grunden för en radikal riksdagsförnyelse och en av storfursen Nikolaj II avgiven ny riksdagsordning.
I den ersattes den finska lantdagen av en enkammarriksdag. I rikdagsordningens 5§ statueras att "berättigade att välja sin representant är varje finländsk medborgare, både man och kvinna, som före valåret fyllt 24 år".
Finland var det första landet i Europa där kvinnorna gavs rösträtt och det första landet i världen där kvinnor blev valbara i riksdagsval. Nya Zeeland var det första landet i världen som gav kvinnorna rösträtt, där blev kvinnorna dock inte valbara.
Vid lantdagsvalet år 1907 invaldes 19 kvinnor. I den valreklam som riktades till kvinnorna underströk man valets viktighet och historiska betydelse. För många kvinnor och kvinnoorganistationer var antalet invalda en besvikelse men med facit i hand sjönk antalet kvinnliga representanter i riksdagen under 19 kvinnor ett flertal gånger under åren 1910-1945.
Sämst gick det år 1930 då endast 11 kvinnor blev invalda. Från och med valet 1966 började antalet kvinnor igen växa, i detta val fick kvinnorna för första gången över 30 platser. Först i riksdagsvalet 1983 uppnådde kvinnorna en 30% representation i riksdagen, i nuvarande riksdag är andelen kvinnor 37,5% I valet år 1907 räknades ännu inte kvinnors och mäns valdeltagande skilt för sig, så man vet inte hur stor kvinnornas röstningsaktivitet var i det första valet. Efter detta har kvinnornas röstningsprocent varierat mellan 52-84%. Ända till och med valet 1987 var antalet soffliggare bland kvinnorna högre än bland männen, men allt sedan dess har kvinnorna röstat flitigare.
En av de kvinnor som blev invalda år 1907 är Miina Sillanpää. Hon satt i riksdagen under åren 1907-1947 och deltog i 38 riksdagar. Hon är fortfarande den mest långvariga kvinnliga riksdagsledamoten. Sillanpää blev också den första kvinnliga ministern, år 1926 blev hon utnämnd till andra socialminister, den följande kvinnliga ministern utnämndes först efter andra världskriget.
Att bli vald till den allra högsta posten inom landet ledning skulle ändå ta ytterligare 93 år, till år 2000 då Tarja Halonen valdes till Finlands första kvinnliga president. Nästan ända fram nådde Elisabeth Rehn i presidentvalet 1994.
Camilla Sandell
Svenska Kvinnoförbundet i Åbo rf.
I den ersattes den finska lantdagen av en enkammarriksdag. I rikdagsordningens 5§ statueras att "berättigade att välja sin representant är varje finländsk medborgare, både man och kvinna, som före valåret fyllt 24 år".
Finland var det första landet i Europa där kvinnorna gavs rösträtt och det första landet i världen där kvinnor blev valbara i riksdagsval. Nya Zeeland var det första landet i världen som gav kvinnorna rösträtt, där blev kvinnorna dock inte valbara.
Vid lantdagsvalet år 1907 invaldes 19 kvinnor. I den valreklam som riktades till kvinnorna underströk man valets viktighet och historiska betydelse. För många kvinnor och kvinnoorganistationer var antalet invalda en besvikelse men med facit i hand sjönk antalet kvinnliga representanter i riksdagen under 19 kvinnor ett flertal gånger under åren 1910-1945.
Sämst gick det år 1930 då endast 11 kvinnor blev invalda. Från och med valet 1966 började antalet kvinnor igen växa, i detta val fick kvinnorna för första gången över 30 platser. Först i riksdagsvalet 1983 uppnådde kvinnorna en 30% representation i riksdagen, i nuvarande riksdag är andelen kvinnor 37,5% I valet år 1907 räknades ännu inte kvinnors och mäns valdeltagande skilt för sig, så man vet inte hur stor kvinnornas röstningsaktivitet var i det första valet. Efter detta har kvinnornas röstningsprocent varierat mellan 52-84%. Ända till och med valet 1987 var antalet soffliggare bland kvinnorna högre än bland männen, men allt sedan dess har kvinnorna röstat flitigare.
En av de kvinnor som blev invalda år 1907 är Miina Sillanpää. Hon satt i riksdagen under åren 1907-1947 och deltog i 38 riksdagar. Hon är fortfarande den mest långvariga kvinnliga riksdagsledamoten. Sillanpää blev också den första kvinnliga ministern, år 1926 blev hon utnämnd till andra socialminister, den följande kvinnliga ministern utnämndes först efter andra världskriget.
Att bli vald till den allra högsta posten inom landet ledning skulle ändå ta ytterligare 93 år, till år 2000 då Tarja Halonen valdes till Finlands första kvinnliga president. Nästan ända fram nådde Elisabeth Rehn i presidentvalet 1994.
Camilla Sandell
Svenska Kvinnoförbundet i Åbo rf.
