Gun Mannila, pensionär ( pensionerad hälsovårdare)
Född 1946
Jag kom med i politiken 1984 ( då kvinnoförbundet grundades I Sibbo). Jag var dess ordförande i 5 år från 1986 . Det var en aktiv och innehållsrik tid. Många kvinnor kom med. Vi kunde påverka från gräsrotsnivå och vi deltog aktivt i samhällsdebatten. Vi förde fram kvinnornas kunnande i frågor kring miljö, hälsa, skola, barn och äldreomsorg ( samt givetvis jämställdsfrågor).
Det var tuffa tider. Ibland ville framför allt lite yngre män ifrågasätta kvinnornas ställning och kunnande. Men jag tror ändå att medverkan i lokalavdelningarnas arbete gagnade kvinnorna, att vi fanns på plats och kom fram med våra tankar och önskningar om det dagliga livet för både stora och små, friska och sjuka.
Under min tid i politiken satt jag i följande nämnder:
Häsovårdsnämnden, bildningsnämnden och den svenska sektionen ( samtidigt klassmamma, med i Hem och skola och direktion och föräldraråd), miljönämnden, sedermera nämnden för teknik och miljö.
I nämnderna kunde man påverka om man var aktiv och påläst. Man fick också användning av sin erfarenhet som kvinna och mamma såväl som av sin yrkeserfarenhet och sitt bondförnuft.
I fullmäktige satt jag två perioder till och med år 2004. Där var man en liten kugge i ett större maskineri . Om man ville få sitt förslag igenom, så skedde det nästan alltid före fullmäktigemötet i nämnden eller i den egna gruppen.
Vardagslivet är politik och kvinnorna är experter på vardagslivet, så här sade vi inför kommunalvalet 2000. Jag förde fram: Trivsam,trygg och välplanerad boendemiljö, små och trygga skolklasser, en bra äldreomsorg. Dessa ord är fortfarande aktuella.
