Dags för jämställdhetsperspektiv i klimatpolitiken
Av världens fattiga är 70 % kvinnor. Klimatförändringen slår hårdast mot kvinnor som lever i fattigdom. Kvinnor är inte bara mer ekonomiskt utsatta – de har även färre rättigheter och friheter. Vid naturkatastrofer som översvämningar, tsunamin, bränder eller torka är det ofta kvinnorna som betalar det högsta priset. De löper större risk att skada sig eller mista livet. Av ekonomiska skäl kan de också tvingas till äktenskap eller prostitution. Kvinnor har även sämre tillgång till information: i världen finns det till exempel 300 miljoner färre kvinnor som äger en mobiltelefon jämfört med män. Med andra ord ökar kvinnors begränsade tillgång till ekonomiska, politiska och materiella resurser deras utsatthet för klimatförändringar.
Kvinnor representerar dock inte bara en särskild utsatthet utan också förändring. Stärkandet av kvinnors rättigheter och möjligheter kan motverka klimatförändringen drastiskt. Förändringspotentialen har en direkt koppling till åtminstone tre faktorer:
1) Stärkandet av kvinnliga jordbrukares ställning
Globalt sett står kvinnor för en stor del av världens jordbruk. Av all mat i låginkomstländer produceras 60–80 % av kvinnor på små jordlotter. Trots detta ges kvinnor mindre resurser och sämre rättigheter. Ett problem är då kvinnor i somliga länder inte har rätt att äga jorden de brukar, med den påföljden att de inte kan använda marken som lånegaranti och göra nödvändiga investeringar i den egna verksamheten, så som jordbruksutrustning. I andra länder måste kvinnor ha en mans underskrift för att beviljas lån. Dessa hinder gör jordbruket mer ineffektivt och leder till mindre skördar. Satsningar på kvinnliga jordbrukare leder till att marken kan tas till vara på ett mer effektivt sätt. Skördar på redan existerande marker kan öka med 20–30 % och avverkning undvikas. Om kvinnors jordbruksskördar kom upp till samma medeltal som mäns, kunde vi minska mängden koldioxid som tar sig ut i atmosfären med hela två miljarder ton fram till år 2050. Återvinning i hushållen kunde ha samma effekt.
2) Ökad tillgång till utbildning och 3) Förbättrandet av flickors och kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa
Det är inte bara satsningar på jämställdhet i jordbruket som har konsekvenser för klimatet. Satsningar på kvinnors tillgång till preventivmedel och sexualhälsotjänster av hög kvalitet är av stor betydelse för bromsandet av den globala befolkningstillväxten. Det samma gäller tillgång till utbildning – idag står 130 miljoner kvinnor utan möjlighet till utbildning. Ju högre utbildad en kvinna är, desto färre barn föder hon. Genom dessa satsningar på jämställdhet kan jordens totala befolkningsmängd enligt uträkningar minska med en miljard tills år 2050 En minskad befolkningsmängd innebär minskad efterfrågan på bland annat elektricitet och mat, vilket kunde medföra en minskning på 120 miljarder ton utsläpp.
Klimatbeteende
Också på hemmaplan har vi mycket att jobba med. Många finländare motsätter sig en hållbar livsstil eller förhåller sig likgiltigt till klimatförändringen. En finländsk undersökning visar att hit hör upp till 30 % av alla unga män och kön är de facto en av de största förklarande faktorerna gällande skillnader i inställning till klimatförändringen. Tidigare forskning visar att kvinnor och män har olika klimatbeteenden. Kvinnor är större konsumenter av engångsvattensflaskor än män och singelkvinnor står för den största andelen matsvinn av alla hushåll. Kvinnor använder mer kollektivtrafik än män och ändrar oftare sitt eget beteende för att leva klimatvänligt. Män äter mer kött, kör mer bil och föredrar tekniska lösningar framom beteendeförändringar på individnivå.
Problemet är att energieffektiviseringar är otillräckliga så länge konsumtionen fortsätter att öka. För att stävjandet av klimatförändringen ska lyckas måste alla vara med. Därför krävs det satsningar på de grupper som är likgiltiga inför klimatförändringen eller emot hållbarhet. Vi behöver också medvetandegöra olika beteendemönster. Med andra ord är klimatfrågan en väldigt könsbunden fråga där könsroller och -normer spelar en stor roll. Detta perspektiv kan inte förbises.
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet genom sina representanter i riksdagen arbetar för:
- en klimat- och hållbarhetspolitik som genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv och en social dimension.
- en klimat- och hållbarhetspolitik som fördelar resurserna mer rättvist mellan könen.
- att Finland är en föregångare i att stärka kvinnors och flickors ställning globalt genom att genomföra FN:s Agenda 2030 nationellt och i det internationella samarbetet, med ett särskilt fokus på mål 5 om jämställdhet som är en förutsättning för att uppnå de andra hållbarhetsmålen.
- att extra satsningar görs på de grupper som är likgiltiga inför klimatförändringen för att få en attitydförändring till stånd.
- att mer resurser styrs till forskning om hållbarhet och klimat ur ett könsperspektiv.
Årsmötet beslöt sända propositionen till SFP:s partidag 2019.
