FN:s konvention om barnets rättigheter, eller Barnkonventionen som den ofta kallas, kom till för att trygga barnets särskilda behov och intressen. Den ska gälla alla barn, det vill säga alla personer som inte fyllt 18 år.
Barnkonventionen är ett avtal om mänskliga rättigheter och har gällt som lag i Finland sedan år 1991. Avtalet är lagligt bindande och är förpliktande för staten Finland, kommunerna, barnens föräldrar och övriga vuxna. Det är med andra ord inte en fråga om åsikt eller opinion.
Tre p:n att lära sig
Då man talar om Barnkonventionen lyfts ofta tre aspekter fram. På engelska talar man om tre p:n och med det avses att alla barn har rätt till ett särskilt skydd (protection), att alla barn har rätt till en tillräcklig levnadsstandard (provision) och att alla barn har rätt till delaktighet (participation).
Dessa tre punkter sammanfattar konventionens grundtankar som alla barn och vuxna borde känna till. Ser vi på beslutsprocesserna i vårt land, kan vi tyvärr snabbt konstatera att både vuxna och barn har bristande kunskaper om barnets rättigheter.
Alla barn har rätt till ett särskilt skydd (Protection)
Barn är först och främst barn. Barnkonventionen ska gälla alla barn, oavsett kultur, religion, etnicitet, funktionshinder eller andra särdrag. I praktiken innebär detta att barnets behov ska ha företräde i alla ärenden.
Då det till exempel gäller asylsökande barn ska de alltid först och främst ses som barn, barn med rätt till ett särskilt skydd. De nordiska länderna har misslyckats med att garantera barnets rättigheter i asylprocesserna, och Finland är inget undantag. Finland försummar barnets rättigheter i asylprocesserna, och barnets bästa beaktas ofta slumpmässigt eller inte alls i asylbesluten.
Barnkonventionen slår entydigt fas att barnets bästa får aldrig förbises, inte ens då barnet kommer till Finland i sällskap av sina föräldrar.
Alla barn har rätt till en tillräcklig levnadsstandard (Provision)
Barn har rätt till tillräckliga samhälleliga resurser. En välfärdsstat ska ta hand om alla sina barn, även med ekonomiska insatser. I dag finner vi oss i en situation där vart åttonde barn lever i en fattig familj. Det säger väl sig självt att vårt samhället inte lyckats i sitt uppdrag när 135 000 barn lever i en fattig familj.
En annan oroväckande trend är att nativiteten i vårt land sjunker. I stället för att skära ner måste vi så hopp i de kommande generationerna. För att Finland ska kunna stoltsera som ett barnvänligt samhälle måste barnfamiljer stöttas bättre. Finland ska vara ett land där det är välkommet att vara barn i/föda barn.
Alla barn har rätt till delaktighet (Participation)
Barn har rätt att säga sin åsikt i ärenden som berör hen. Det här betyder inte att barnet får bestämma om allt själv, men barnet har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Vuxna har ett ansvar att förklara delaktighet. Vuxna har även ansvar för att beakta bästa vid alla beslut som berör barn.
De flesta av våra barn mår bra och Finland placerar sig högt i internationella jämförelser, men det innebär inte att vi kan slå oss till ro och vara nöjda med det vi uppnått. Det innebär inte heller att vi inte kan bli tysta och tacksamma. Vi måste fortsätta kämpa och kräva att barnets bästa får företräde och att gedigna barnkonsekvensanalyser görs före besluten fattas.
Vi får aldrig acceptera att barn far illa.
Pia Sundell
Verksamhetsledare
Barnavårdsföreningen är Finlands äldsta barnskyddsorganisation grundad 1893
