Hatprat, näthat, anonyma kommentarer, stöttande bilder och chockerande filmer. Exemplen är många – det våld som förut skedde främst bakom hörnet på skolgården sker nu också på nätet.
Mobbning har under det senaste årtiondet tagit nya former. I och med den snabba digitala utveckling som sker i vårt samhälle, kan ungdomarnas värld kännas främmande för oss som inte vuxit upp med internet. Många av de kanaler där barn och unga umgås över nätet, är sådana som vi själv inte använder eller alls känner till.
Det finns ändå saker vi vuxna kan göra, för att finnas till också i den digitala värld där barn och unga spenderar sin tid.
Det är inte bara barn och unga som mobbar
Under hösten har jag speciellt följt med två debatter. Den första handlar om ungdomars agerande under Coronaläget. I både traditionella och sociala medier har ungdomar verbalt pekats ut som måltavla för att sprida viruset. Den andra debatten gäller fallet där poliser drabbade samman med unga klimatdemonstranter i Helsingfors, tre av dem minderåriga.
I åtskilliga nätkommentarer under bägge webbartiklar kan jag läsa vuxna människor hoppa på dessa ungdomar med hårda ordalag. Upprepade gånger läser jag inlägg där skribenter tappar omdömet och skriver nedlåtande om ungdomar som en homogen grupp. Kommentarerna har i många fall tyvärr gått så långt att inläggen klassas som mobbning. Det som berört mig speciellt illa är det sättet som vuxna beskyller minderåriga barn.
Det får mig att ställa frågan: Skulle vuxna tala på det här sättet ansikte mot ansikte till ett barn?
Hatprat, trakasserier och mobbning är vanligt på alla plattformar på nätet där vi vuxna rör oss. Om vi gör oss skyldiga till eller blundar för rasistiska, kränkande eller nedsättande kommentarer ger vi också de unga en signal att det är okej att mobba.
Vad kan vi vuxna göra?
Jag vill kasta bollen tillbaka till oss vuxna: Två inte händerna från den mobbning som sker på nätet.
Det första vi kan göra är föregå som exempel: bete oss respektfullt mot varandra, både ansikte mot ansikte och över nätet. Till god diskussionskultur hör att inte dra alla inom en åldersgrupp över en kam. Ungdomar är lika lite en homogen grupp som lärare, busschaufförer eller pensionärer är.
Det andra vi kan göra är att visa intresse för de medier och spel som barn och unga i vår närkrets använder. Genom att visa intresse och sätta oss in i ämnet, kan vi stöda våra barn också om något hotfullt händer.
Med nya generationer kommer alltid nya saker som förbryllar de äldre. Men nätet är inte bara hotfullt eller strunt. Sociala medier är den främsta nyhetskanalen för många och en arena in i samhället. Nyheter kan nå TikTok-användare mycket tidigare än dem som läser dagstidningen. Genom mobilspel kan barn få nya vänner.
Vore det fotboll, musik eller mobilspel, kan vi vuxna ta oss tid och intressera oss för barnens intressen. På så sätt visar vi att vi bryr oss. Klarar vi vuxna av det här?
Pia Sundell
Vice ordförande, Svenska Kvinnoförbundet
Verksamhetsledare, Barnavårdsföreningen
Texten har publicerats på Våldsobservatoriets Ljus, inte våld - Valoa, ei väkivaltaa blogg den 20.11.2020.
