I samband med förverkligande av den stora vårdreformen (Sote) är vi oroliga för att kraven på större förlossningsenheter igen ska aktualiseras. Därför vill vi påminna om att ha en förlossningsenhet nära som behärskar de språk som talas på området är av största betydelse för vården av den havande mamman.
Inskränkningar i umgänget av familjemedlemmar och stödpersoner på förlossningsenheten på grund av coronapandemin har varit tungt att följa med, då det för många är en enormt omvälvande händelse i livet att föda barn. Det har accentuerat betydelsen av hur viktigt det är att vi mammor får föda tryggt, med personal som förstår oss oberoende vad som händer och att vi känner att vi har det stöd som vi behöver. Vi vill minnas vår tid på BB som en tid då vi blev väl bemötta och togs väl omhand när vi startade vår tid att ta hand om vårt barn.
Vi yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet genom sina representanter i riksdagen och regeringen, i sina nätverk och i andra sammanhang arbetar för:
- att lyfta fram och prioritera betydelsen av mindre förlossningsenheter i vårdreformen.
- att säkerställa språkkrav på vårdpersonal så att det inom varje arbetsskift finns personal som också kan kommunicera på svenska med patienten.
Svenska Kvinnoförbundet i Karis-Pojo rf
Fredrika Åkerö
Ordförande
Sara Neovius
Vice ordförande
Förbundsstyrelsens svar:
Motionsskribenten lyfter fram vikten av förlossning som inte bara är trygg och på svenska, utan också en minnesvärd upplevelse som bygger upp en god grund för det framtida föräldraskapet.
Det är viktigt att ha tillräckligt många enheter så att avstånden är rimliga. Trygghet skapas av många variabler. Till den komplexa frågan om trygghet och säkerhet hör utöver avstånd också samlad medicinsk kompetens och beredskap att kunna svara på alla de situationer som kan uppstå. I ett geografiskt stort land som Finland räcker inte kapaciteten till hur många som helst små enheter. Till frågan hör också tillgången på kompetent personal, då en förlossningsenhet kräver bemanning och anestesiläkare dygnet runt för att kunna fungera. Även om vården ofta kan förutse vilka förlossningar som kommer att bli speciellt krävande och styra föderskan till de enheter som har bäst kompetens, krävs också att de små enheterna är väl förberedda på också komplicerade fall. Här bör en avvägning mellan storlek på enheten göras och rutin vid svårare ingrepp göras och avvägningen bör göras på mångprofessionella grunder, där både medicinsk kompetens och föderskans känslor tas i beaktande.
Utöver mängden förlossningsenheter bör man också utreda användningen av patienthotell, eftersom en tillräcklig mängd trygga enheter med tillhörande patienthotell också ger en god grund för att inte hemförlossningar ska öka, vilket är en uppenbar risk när föderskan inte känner sig trygg. För att öka på tryggheten kunde man gärna öka på mängden rådgivningsträffar med en barnmorska. Detta skulle hjälpa föderskan att förbereda sig för förlossningen.
Att inte kunna tala det egna modersmålet skapar risker för patienten och utgör ett problem som social- och hälsovården måste ta itu med. Det säger Marianne Mustajoki, som hösten 2020 disputerade med sin doktorsavhandling Language matters: A study about language communication with bilingual Swedish speakers in Finnish healthcare vid den medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Behovet av att identifiera patienters språkkunskaper, så att de möter läkare som kan svenska, kommer att understrykas när stora vårdlandskap bildas i samband med social- och hälsovårdsreformen, enligt Mustajoki.
Enligt språklagen har var och en rätt att i kontakter med myndigheter använda det egna språket, svenska eller finska, samt att få betjäning på detta språk. Även i hälso- och sjukvårdslagen samt i lagen om patientens ställning och rättigheter stadgas det om patientens språkliga rättigheter. Avsikten med språkprogram är att konkretisera hur denna målsättning skall uppnås. Därför är det av största vikt att språkprogrammen revideras och utvärderas regelbundet.
Pia Stoltzenberg, utvecklingschef på HUS: “Patienternas upplevelse av vården avgörs i bemötandet. Vård som fåtts på det egna modersmålet, finska eller svenska, stöder målet att erbjuda bästa möjliga mätbara vård och service för patienterna. Ett gott bemötande förutsätter beredskap till service på svenska och finska allt från den första kontakten med patienten till det att han eller hon lämnar HUS. Hos oss är det patienten som avgör språket.”
HUS har sedan 2012 utbildat språkambassadörer som inspirerar och uppmuntrar HUS-medarbetarna att bemöta patienterna och kollegorna på två språk. Språkambassadörernas uppgift är att främja tvåspråkighetsprogrammet i organisationen, följa med skyltning och material och stöda närledningen i språkfrågor. Hela 120 anställda är idag språkambassadörer vid sidan av sitt vanliga arbete på olika enheter och sjukhus inom HUS. Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt har ett motsvarande system med kontaktpersoner.
Svenska Kvinnoförbundets årsmöte yrkar på att Svenska Kvinnoförbundet genom sina representanter i riksdagen och regeringen, i sina nätverk och i andra sammanhang arbetar för:
- att förlossningarnas betydelse betonas i vårdreformen samtidigt som avståndet till närmaste enhet beaktas, med målet att skapa en så trygg och kvalitativ upplevelse som möjligt.
- att säkerställa språkkrav på vårdpersonal så att det inom varje arbetsskift finns personal som också kan kommunicera på svenska med patienten i vårddistrikt som innefattar tvåspråkiga kommuner.
- att alla sjukvårdsdistrikt utser och utbildar språkambassadörer.
