För mig är det givet att alla barn uppfostras lika oberoende av kön. Därför var det också givet, att jag blir mottagen och bemött i politiken oberoende av kön. För det mesta var det så, men visst var jag förvånad över rubrikerna ”första kvinnan”. Det gällde ordförandeskap i föreningar, medlemskap i bolagsstyrelser eller när jag blev vald till kretsordförande, partisekreterare eller till förvaltningsdirektör för Åbo Akademi.
Jag understödde i tiderna könskvoteringar, men innerst inne var jag emot dem eftersom kvoterna för mig betydde en kvinnokvot. Kompetens avgör och inte kön, ansåg jag. Tiden har utvisat att kvoter behövdes. Likaså har jag understött kvoter i intagningen av lärarstuderande, vilket ansågs lagstridigt. Ju flera manliga studerande, desto lättare att få upp lärarnas lönenivå och desto jämlikare med tanke på eleverna, anser jag. Det ska visst inte vara så att alla lärare och alla vårdare ska vara kvinnor?
Som ni märker grundar sig min syn på jämställdhet på helt elementära saker. Den politiska verksamheten har öppnat mina ögon och vidgat mina vyer – mycket tack vare Kvinnoförbundet och de frågor som förbundet lyft upp. Jag har också blivit bättre med åren. Jag har lär mig att lyfta fram jämställhethetsperspektivet i språkliga rättigheter, i fritidsverksamheten och i idrott, i vård och stadsplanering. Jag förstår att ett jämställdhetsarbete behövs i kommunerna för att bemästra våld i hemmen, öka tryggheten för invandrare och för att bevisa att alla människor är lika värda.
Ulla Achrén
Vice ordförande i fullmäktige i Åbo
Kandidat i kommunalvalet
