Ensamheten har ökat speciellt bland över 65-åringar, ensamboende, personer utanför arbetslivet och låginkomsttagare. Men också bland flickor har ensamhet blivit vanligare. Var fjärde flicka kände sig ensam ganska ofta eller hela tiden under förra våren och 30 procent upplever måttlig eller svår ångest, vilket är en rejäl ökning. Ungefär en tiondel av den vuxna befolkningen känner sig kroniskt ensamma.
– Det är mycket bekymmersamt, det har redan nu passerat en lång tid och kommer också ha inverkningar på lång sikt. Åtgärderna för pandemin har givetvis varit nödvändiga men effekterna av dem kan i långa loppet bli mycket kritiska och det påverkar både enskilda individer men också hela samhället. Det är ett allvarligt hot om en så stor del av befolkningen står utanför samhället, säger Ramieza Mahdi, vice ordförande för Svenska Kvinnoförbundet.
Ensamheten påverkar extra mycket de som redan färdigt befinner sig i en svår situation. Ensamhet är väldigt subjektivt men i allmänhet upplevs den som ogemytlig och påverkar det psykosociala välbefinnandet. Ensamheten påverkas av yttre faktorer och kan leda till ett försämrat hälsotillstånd och risk för utslagning.
– Det krävs att myndigheter och tredje sektorn samarbetar för att åtgärda situationen och förebygga ytterligare skador, men vi har alla ett ansvar att se efter människorna i vår närhet. Beslutsfattare både i kommunerna, regionalt och på nationell nivå bör vara medvetna om vilka konsekvenser beslut kan ha för ensamhet, och hur man andra beslut kan främja, genom konsekvensbedömningar, tillägger Mahdi.
För mer information:
Ramieza Mahdi, vice ordförande Svenska Kvinnoförbundet
045-669 3811
