I Finland finns ca 300 000 närståendevårdare av vilka ca 75 % är kvinnor. Kommunerna beviljar rätt för personer att bli närståendevårdare på basen av ansökan. Alla personer som ansöker om detta beviljas inte denna rätt. Dessutom finns en grupp personer som kunde anhålla om rätt att bli närståendevårdare som inte gör det eftersom de anser att det hör till deras skyldigheter att ta hand om sina närstående. Det är ett ansvarsfullt och tungt arbete, i många fall dygnet runt, som utförs av personer som i de flesta fall redan är pensionärer eller som närmar sig pensionsåldern.
Om närståendevårdarna inte skulle ta hand om och vårda sina anhöriga skulle kommunerna vara tvungna att skapa ett stort antal nya vårdplatser i snabbare takt än vad som vore praktiskt möjligt. Med tanke på ålderspyramidens utseende i Finland kommer behovet av närståendevårdare och vårdplatser i vilken händelse som helst att bli aktuellt inom en nära framtid. Varje vårddygn på en institution kostar kommunerna mycket, vilket betyder att närståendevårdarna sparar ansenliga summor åt kommunerna.
Enligt lag skall kommunerna betala minst 310 € i månaden för det arbete som närståendevårdaren utför. Utgående från denna summa förekommer olika arvodesklasser i olika kommuner. Kommunerna graderar arbetsbördan och vissa kriterier måste uppfyllas för de olika arvodesklasserna. Systemet är inte enhetligt, utan beroende på i vilken kommun man bor, ges olika ersättning för arbetsuppgifter som motsvarar varandra. På arvodet betalar närståendevårdaren skatt.
Närståendevårdaren har rätt till tre lediga dagar per månad. Något som vårdarna endast kan utnyttja om kommunerna har avlastare som klarar av att vårda personer med vitt skilda vårdbehov.
Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs yrkar på:
-
att det lagstadgade minimiarvodet höjs till 500 € per månad
-
att kommunerna avlönar tillräckligt antal avlastare för närståendevårdarna
-
att kommunerna utvecklar olika stödformer och rekreationsmöjligheter för närståendevårdarna
Christina Yrjölä-Lindgren, ordförande
Ann-Jolin Grüne , sekreterare
Centralstyrelsens utlåtande:
Motionärerna tar upp ett mycket angeläget och aktuellt ämne. Stödet för närståendevårdare syftar till att trygga möjligheten att bo hemma för åldringar, handikappade och långtidssjuka. Stödet för närståendevård är en lagstadgad socialtjänst för vars ordnande kommunen ansvarar. År 2005 omfattade stödet för närståendevård ca 30 000 personer i olika åldrar. Antalet vårdare var 29 500 personer.
Av de vårdbehövande var vid en undersökning gjord 20.4.2006 ca 22 000 klienter, varav hälften i åldern 75-84 år och 17 % över 85 år. 54 % var män. Av de vårdbehövande behövde 42 % oavbrutet tämligen mycket vård och en tredjedel behövde omsorg dygnet runt. Enligt information från kommunerna antas att utan stödet för närståendevård skulle ca 11 600 vara i anstaltsvård av dem som för närvarande vårdas hemma. Enligt statistik var antalet nya personer som fick närståendevård 23 946 år 2004, 4 348 personer år 2005 och under de fyra första månaderna av år 2006 var antalet 2 776.
Vi kan alltså konstatera att behovet av närståendevård ökar i rask takt.
Ersättningen för närståendevård har från början av år 2007 höjts med en indexjustering på 3,45 % och det lägsta obligatoriska stödet utgör för närvarande 310,44 € och det högsta 633,30 €. Det finns även en mellanklass på 424,15 €. Utbetalningsklassificeringen beror på vårdtyngden, som fastställs av FPA. På detta stöd betalar ersättningsmottagaren också skatt.
Man behöver inte vara speciellt bra på räkning för att inse hur mycket pengar dessa närståendevårdare sparar åt samhället. Framställningen om en höjning av stödet är således fullt motiverad.
Antalet avlastare för närståendevårdarna varierar, på en del orter finns det tillräckligt, på andra eventuellt inte. Klart är att tillgång till avlastare bör finnas.
Stödformer och rekreationsmöjligheter för närståendevårdarna är också viktiga och bör erbjudas i tillräcklig utsträckning. Detta kan göras t.ex. genom att kommunerna i samråd med närståendevårdarna gör upp planer för avlastning, stöd och rekreation.
Kostnaderna för denna ökning av närståendevårdarstödet bör stödas av staten.
Centralstyrelsen föreslår för årsmötet att Svenska Kvinnoförbundet arbetar för:
-
a det lagstadgade minimistödet för närståendevårdare höjs till 500 € per månad.
-
att kommunerna tillhandahåller tillräckligt antal avlastare för närståendevårdarna och intervallplatser för att möjliggöra ledigheter för närståendevårdarna.
-
att kommunerna utvecklar olika stödformer och rekreationsmöjligheter för närståendevårdarna.
