Lika lön för lika arbete?

I Finland har kvinnorna i medeltal 80 % av den lön som männen har, d.v.s. 80 cent på en euro.

Det finns dock en institution där detta inte förverkligas: i Finlands riksdag, som skall vara en spegelbild av samhället och representativt för detta, har män och kvinnor lika stora löner. Visserligen kan man invända att löneskillnader är bransch- och inte könsbundna, men det har ändå påvisats skillnader mellan mäns och kvinnors löner i alla branscher även om skillnaderna i alla branscher inte är lika stora.

Det är i och för sig positivt att Riksdagen föregår med gott exempel och har lika lön för lika arbete. Nu skulle det vara på tiden att åstadkomma det samma i det övriga samhället, så att riksdagen på ett riktigt sätt speglar samhället. För man får väl anta att de kvinnliga riksdagsledamöterna inte är intresserade av sänka sina löner till 80 % av de manliga riksdagsledamöternas. Det krävs alltså nu kraftiga politiska åtgärder för rätta till detta missförhållande och en klar plan eller strategi för hur detta skall förverkligas steg för steg. Förhoppningsvis finns det en äkta vilja att rätta till saken.

Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiet verkar för:

• att de jämställdhetsstrategier som görs upp i kommunerna och inom den privata sektorn även efterföljs i praktiken, bl.a. i form av lönesättningar som är så genomskinliga som möjligt. Det ska vara en självklarhet att lika arbete ger samma uppgiftsrelaterade lön inom alla yrkesbranscher, oavsett arbetstagarens kön.

• att det görs obligatoriskt för alla arbetsgivare att offentliggöra lönemarginalen när de annonserar efter ny arbetskraft.

Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Lena Karlsson-Finne, förbundsordförande
Agneta Udd-Saarela, generalsekreterare

Partistyrelsens utlåtande:

Motionären behandlar ett ytterst aktuellt ämne. Under den senaste tiden har man kunnat läsa en hel del om jämställdhet inom såväl arbetslivet och utbildningens olika områden som inom det privata livet.

Problemet med att det inte alltid betalas lika lön för lika arbete är välkänt och väldiskuterat. På social- och hälsovårdsministeriet kan man läsa att ” De rättigheter och skyldigheter som tillkommer kvinnor och män är enligt lagstiftningen i allmänhet av samma slag. I praktiken är kvinnornas och männens ställning trots allt olikartad på olika livsområden. Skillnaderna är synliga i synnerhet i arbetslivet: kvinnorna har i allmänhet lägre lön, deras ställning är ofta svagare och möjligheterna att avancera är inte lika goda som för männen. ”

Sfp ger för sin del i ett flertal program sin syn på jämställdheten. I partiprogrammet från 1997 visar vi vår strävan till jämlikhet genom en betoning av att jämställdhet mellan kvinna och man skall aktivt främjas på alla plan och att ingen får diskrimineras på grund av ras, språk, etniskt ursprung, religion, kön, sexuell läggning, handikapp eller ålder. Vår egna jämställdhetsplan säger dessutom att Svenska folkpartiet är och vill vara föregångare som samhällspåverkare och arbetsgivare i det fortsatta jämställdhetsarbetet samt att vi vill genomföra ideer och förslag inom de organ där Sfp är representerat.

Hufvudstadsbladet (Hbl, 11.4.2005) har gjort en utredning gällande jämställdhetsplaner vid bolag och skickat en enkät med frågor gällande detta till de tjugofyra största börsbolagen i Finland.

Resultatet visar att största delen av bolagen har jämställdhetsplaner. Många har skilda planer, men i en del företag ingår de i verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet eller i personal- och utbildningsplaner, såsom den nuvarande lagen tillåter.

Lagen förutsätter att planerna följs upp årligen men i praktiken varierar det. Hbl:s enkätresultat visar att i drygt hälften av företagen sker granskningen varje år. I flera sker det ” vid behov ” och några har inte kunnat ge besked. På vilken nivå planerna görs varierar. Vissa internationella koncerner har ingen global plan, men nog på landsnivå. En del företag har enbart planer på koncernnivå, andras planer är närmare fotfolket. I vissa satsar man på både och.

I och med den nya jämställdhetslagen blir bestämmelserna entydigare. Det måste finnas en klarare plan. Då jämställdhetsombudsmannens kansli för två år sedan lät göra en slumpmässig granskning av 200 bolag visade det sig att bara 27 procent hade en jämställdhetsplan som också uppfyllde kvalitativa kriterier.

Sammanfattningsvis kan man säga att jämställdhetsplanen är ett verktyg som skall hjälpa arbetsplatsen att undvika diskriminering, konflikter och den vantrivsel som kan uppstå i relationerna mellan svagare och starkare parter.

Gällande motionärens yrkan på att göra det obligatoriskt för alla arbetsgivare att offentliggöra lönemarginalen när de annonserar efter ny arbetskraft, står följande text att finna i jämställdhetslagen; Arbets- och utbildningsplats får inte annonseras ledig att sökas av enbart kvinnor eller enbart män, om vägande och godtagbart skäl med hänsyn till arbetets eller uppgiftens art inte föreligger eller förfarandet grundar sig på en plan som avses i 9 § 4 punkten.

I texten finns således inget hinder för att offentliggöra lönemarginalen.

Partistyrelsens beslutsförslag:

• Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för

• att de jämställdhetsstrategier som görs är kvalitativa och även efterföljs och uppdateras tillräckligt ofta,

• att arbetsgivarna uppmanas offentliggöra lönemarginalen när de annonserar efter ny arbetskraft.

•