Texten har ursprungligen publicerats i Svenska Kvinnförbundet i Sörnäs' nyhetsbrev
Liksom all politik så har också finländsk utrikespolitik många olika dimensioner. Genom det hela löper som en röd tråd jämställdhet och mänskliga rättigheter. Finland har för det mesta fört fram de här frågorna på internationella fora, men det finns ganska mycket att förbättra, förstärka och försvara. De ståndpunkter som särskilt har lyfts fram är kvinnors, flickors och ursprungsbefolkningars rättigheter, försvar av minoriteter, ekonomiska och sociala rättigheter samt samarbete inom medborgarsamhället. Finland har för det mesta försökt arbeta målmedvetet och långsiktigt för att hålla de här frågorna på dagordningen.
Finlands ståndpunkter liknar i mångt och mycket Sveriges. Och även om vi väldigt långt talar om samma saker, så använder vårt kära grannland i väst en helt annan retorik. Den svenska utrikespolitiken går sedan tre år tillbaka under epitetet feministisk. Att man som land idkar utrikespolitik som i alla dimensioner tar upp jämställdhetsaspekten är beundransvärt och något som jag starkt förespråkar.
Sveriges utrikesminister Margot Wallström sade tidigare i år under publiceringstillfället av en rapport som utvärderar hur väl den svenska feministiska utrikespolitiken lyckats, att resan inte varit friktionsfri men att Sverige på många sätt har lyckats med politiken. Och samtidigt får en feministisk utrikespolitik en allt viktigare roll på grund av den negativa utveckling som världen nu upplever visavi jämställdhet. Anmärkningsvärt är att svenskarna lyckats med att föra in jämställdhetsaspekten i Parisavtalet vad gäller klimatfrågor och dessutom säkrat en plats i FN:s säkerhetsråd. Mera av dessa exempel hittas i det svenska Utrikesdepartementets publikation ”Sveriges feministiska utrikespolitik: Exempel på tre års genomförande”.
Sverige spelar alltså i en lite högre division än Finland i internationell politik. De visar mera initiativkraft och får därmed också erkännande. Finland har å sin sida har gått en lite annan väg i sin utrikespolitik. Under hela efterkrigstiden har det varit vårt problematiska förhållande till Ryssland, som har bestämt vår dagordning. Finland borde just därför befria sig från gammal belastning och inte längre tvivla på var i världen vi egentligen finns. En gång för alla borde vi nu visa att vi hör till väst. Tillsammans med de övriga nordiska länderna har vi en stor uppgift i att arbeta vidare för ett tryggare och mera jämställt Europa. Samtidigt måste vi bistå kvinnor i krishärdar ute i världen och ge dem en chans att vara den stabiliserande och fredsbevarande kraften. För att skapa en hållbar fred är det klokt att inkludera också den andra halvan av befolkningen. Genom att höja biståndet kan vi bidra till att ge Afrika en möjlighet till en bättre självförsörjning och en stabilare framtid. Det Margot Wallström kallade en feministisk utrikespolitik skapar förutsättningar för en jämställd värld.
Nils Torvalds
Presidentvalskandidat och Europaparlamentariker
