Förra veckan fick jag följa med då en grupp förskolebarn skulle gå och rösta på skolan. De hade fått bekanta sig med fyra (påhittade) kandidater som alla hade en egen viktig agenda de ville driva och jobba för. Stämningen var spänd och förväntansfull då barnen gick i väg till röstningsbåsen. Alla fick en egen röstsedel där de fick skriva in kandidatens nummer i en cirkel. Sen stämplades röstsedeln och samlades in.
Läraren talade ännu om för gruppen hur viktigt det är att alla varit med och gett sin röst oberoende om hur det går i valet. Det viktigaste är att vara med och påverka. Barnen uppmanades också fråga sina vårdnadshavare ifall de redan röstat och ifall de kunde få komma med på söndagen ifall det ännu var aktuellt att gå och rösta på valdagen.
Jag fick spontant höra av några barn vem de röstat på och varför. För någon var miljön viktig, en annan ville ha mera lek och skratt i vardagen och en tredje tyckte att det viktigaste är att alla ska få vara med. Det var stolta och ivriga barn som gick tillbaka till förskolan efter att ha fått rösta. Och jag var en otroligt stolt och ivrig daghemsföreståndare som fått ta del av denna fantastiska stund där grunden för demokratifostran lades.
Lite senare hade jag förmånen att få gå på teater. Det var en av våra grupper med barn i åldern 1-3 år, som hade gjort en teaterföreställning som visades för resten av daghemmet. Scenen fylldes av barn från de olika grupperna och även här var det härlig spänning och förväntan i luften. Alla höll sig lugna och tysta och visade respekt för de som skulle uppträda.
Och den uppträdande gruppen var fantastisk. Oj så fint de kom ihåg vad som skulle göras och så fint de alla sjöng med i sångerna. Det väckte spontana skratt och applåder hos publiken, som intensivt följde med allt från början till slut.
Hela utrymmet fylldes av hjärtfylld glädje, då föreställningen var slut, både hos åskådarna och de som uppträtt. Och så stolt jag igen kände mig över att få ta del av något så otroligt fint. Att få se de allra minsta våga ta sin plats på scenen och lyckas så bra med något de övat på tillsammans. Och att få uppleva det respektfulla bemötandet och uppskattningen gentemot de som modigt visade upp sin teaterpjäs. Här om någonstans lades även grunden för uppskattning och intresse för kultur, kulturfostran i allra högsta grad.
Det här är inga små saker. Det här är något otroligt stort och betydelsefullt. Och nu var det här ju bara ett plock ur en dag. Dylika händelser finns varje dag i varje daghem och i varje grupp. Det är här inom småbarnspedagogiken och i förskolan som vi bygger upp en jämlik och stadig grund för alla barn.
Finns det något mera betydelsefullt man kan arbeta för? Nej, säger jag. För det här är det bästa jobbet man kan ha. Och därför blir jag så ledsen då tidningar och social media främst fylls av negativa nyheter och diskussioner gällande småbarnspedagogiken. Då fokus ligger på t.ex. hus och väggar istället för allt det fina arbete som sker där innanför, har vi totalt missat poängen. Vi behöver se och lyfta upp det goda som görs för att alla barn ska få en bra start på sin lärstig.
Och om det är något som jag är alldeles extra stolt över, så är det den otroligt kunniga personalen, som jag har privilegiet att få arbeta tillsammans med. De här personerna är inget mindre än superhjältar. För tillfället får de inte ännu den lön de förtjänar, men vi kan åtminstone ge dem den uppskattning de förtjänar och lyfta fram allt de positiva de gör för barnen och deras familjer. Låt oss sprida det goda! Det förtjänar småbarnspedagogiken – både barnen och personalen.
Anne Ahlefelt, ledare inom småbarnspedagogik
